Politisk cirkus pågår i Italien efter att Europas första populistregering bestående av främlingsfientliga Lega och antietablissemangspartiet Femstjärnerörelsen har fallit. Tillsammans har de gått hårt åt migranterna, stängt hamnarna och kriminaliserat räddningsarbetarna på Medelhavet med förevändningen att öka säkerheten.
Först såg det ut som nyval var det troligaste scenariet. Just nu ser det ut som att Femstjärnerörelsen, som blev det största enskilda partiet i parlamentsvalet förra året, kommer att inleda samarbete med socialdemokratiska Partito Democratico – deras hatobjekt nummer ett under valkampanjen och tiden i regeringsställning.
Det är en människofientlig politik som har utkristalliserats det senaste året med Lega och Femstjärnerörelsen vid rodret. Trots att det egentligen var två olika populistpartier, ett från högerextremt håll och ett med rötter i både vänstern och miljörörelsen som ingick ett regeringskontrakt i maj 2018, har Legas partiledare Matteo Salvini från positionen som inrikesminister tillåtits sätta agendan och dominera italiensk politik.
Under slogan ”italienarna först” har han stängt gränserna och haft hög svansföring gentemot EU för att visa att han sätter landets egna medborgare i centrum. Hans öppet rasistiska politik har spätt på motsättningarna och ökat de sociala konflikterna i samhället. Femstjärnerörelsen har agerat undfallande, oppositionen har varit splittrad och motstånd har saknats. Med ett undantag, nämligen alla de människorättsförsvarare som mot alla odds fortsatt rädda liv på Medelhavet.
Samma dag som regeringen föll låg det spanska räddningsfartyget Open Arms åttahundra meter från ön Lampedusas kust sedan nitton dagar tillbaka. Ombord fanns ett hundratal personer som väntade på klartecken från en hamn. Beskedet kom bara timmar efter att premiärministern Giuseppe Conte officiellt sagt att han lämnar sin post och att regeringen därmed faller.
Enligt lag är kaptenen och besättningen på ett fartyg – litet eller stort – skyldiga att rädda nödställda personer i havet. Det är också via juridiken som kampen mot Salvini och regeringens politik i första hand har bedrivits.
Det är ett perspektiv som ofta faller bort i mediebevakningen, men som den italienska journalisten Annalisa Camilli exemplariskt dokumenterat genom sin bevakning av migrationsfrågorna med fokus på räddningsaktionerna på Medelhavet de senaste åren.
Open Arms kunde, precis som det marina militärfartyget Diciotto förra året, gå i land efter att chefsåklagaren Luigi Patronaggio anmält inrikesministern Matteo Salvini.
”Skyldigheten att rädda liv till sjöss är en statlig skyldighet vilken står över bilaterala regler och avtal, som syftar till att bekämpa oregelbunden invandring”, skriver Patronaggio i ett dekret. Att respektera dessa internationella konventioner är en skyldighet som härrör från artikel 117 i den italienska konstitutionen. I övrigt finns FN-konventionen Unclos som anger att det är varje kaptens skyldighet att så fort som möjligt rädda den, oavsett vem det är, som påträffas med risk för sitt liv i havet.
Människorättsorganisationer har under det senaste året desperat rapporterat om faran med att fartygen på Medelhavet är få och att det därmed även saknas vittnen till vad som händer därute. Trots detta sa Salvini i sitt tal i senaten den 20 augusti att han inte ångrar något av det han gjort under året, utan skulle göra precis samma igen om han fick chansen.
Direkt efter att räddningsfartyget Open Arms tillåtits lägga till i en hamn, rapporteras att ett eller flera fartyg redan nåtts av larm om nya personer i sjönöd på Medelhavet, uppskattningsvis fyrtio av dem har återfunnits döda.
Salvini har iakttagit hur Donald Trump arbetar. Båda har de tagit till ett enkelt knep: De har utsett en gemensam fiende.
När Lega innan sommaren tog hem segern i EU-parlamentsvalet med 32 procent av rösterna, jämfört med 17 procent i parlamentsvalet 2018, var det ett tydligt tecken på att strategin fungerar. Salvinis popularitet bland italienarna ökar, även om det måste tilläggas att avskyn för honom hos en del av befolkningen växer parallellt. Många anser att han är farlig för demokratin och för Italien.
Om det blir nyval skulle det antagligen leda till en seger för Salvini och Lega. Men nu ser det snarare ut som om det blir en ny regering. Femstjärnerörelsen verkar göra en helomvändning och välja att samarbeta med socialdemokratiska Partito Democratico för att fortsätta regera och undvika ett kostsamt och utdraget nyval.
Italien befinner sig i djup kris, ekonomiskt, politiskt och kulturellt. Från europeiskt håll hörs med jämna mellanrum nödrop om den växande statsskulden. Och det är sant, ekonomin är ett problem. Men inte det enda. Ojämlikheten ökar, liksom antalet familjer som lever i fattigdom, skolan och sjukvården behöver mer resurser och det behövs arbeten. Men tyvärr pratas det väldigt lite om politiska åtgärder som skulle förbättra vardagen för vanliga människor.
Även om landet lyckas ro i land den politiska krisen för denna gång, så är det långt ifrån över.
Det finns de som menar att Salvini har försatt motståndarna i schackmatt. Att hur utgången än blir kan han förvänta sig ökat stöd framöver, vare sig det blir i opposition eller i en ny regeringskonstellation, och därmed säkra platsen som Italiens nästa premiärminister.
Många ryser vid bara tanken.
