Laura Rosano och Alejandro Arcauz för på sin lilla ekologiska gård en David-mot-Goliat-kamp mot multinationella jordbruksproducenter. Genom att återuppväcka traditionella odlings- och tillredningssätt hoppas de kunna påverka allt från miljön till människors hälsa och ekonomi.
Jag tas emot på klingande svenska. Vi befinner oss utanför Montevideo, på en gård med vindmöllor och solpaneler. Laura Rosano skrattar och förklarar att både hon och hennes man Alejandro Arcauz har varit flyktingar i Sverige.
Arcauz är utbildad till ingenjör i Skåne men flyttade tillbaka till Uruguay då militärdiktaturen lämnade makten åt de civila institutionerna. I dag har han ett litet företag som installerar solpaneler.
– Det är märkligt att så få är medvetna om solenergins möjligheter här i ett land med så mycket sol. Jag lärde mig om solenergi i Sverige och vill självklart sprida kunskapen, så vi är missionärer här, Laura och jag, säger han.
Rosano är aktiv inom Urugays Slow Food-rörelse. Hon har ledarutbildning från Uruguay, men har jobbat inom restaurangbranschen i Skåne och Amsterdam. Hon är en passionerad föreläsare och åker runt i skolor och lär barn att läsa på innehållsförteckningar för godis de äter och frukostflingor som de får hemma. Hon försöker få lärare och föräldrar att ersätta socker och konstgjorda smakämnen med nyttigare råvaror, inhemska uruguayanska frukter, honung, eller sötningsmedlet stevia, som tillverkas av sötflockeln som växer i Sydamerika.
Kvinnor går i bräschen
Slow Food har fått små producenter och fiskare att organisera alternativa utflykter där turister kan ta del av den lokala produktionen och köpa hem fisk, marmelader och frukter som mest odlas i små mängder.
– Det är kvinnorna som har upptäckt att de kan tjäna mera pengar och förändra sina liv om de bildar kooperativ och förädlar vad de odlar. De flesta odlar på små gårdar men de går ihop och kokar tillsammans sylt och marmelad både för hemmabruk och för att sälja dem i Montevideo. Plötsligt är det kvinnorna som försörjer sig och sina familjer på det sättet, säger Rosano.
Rosano jobbar ideellt med att undervisa barnen i grannskolan att odla utan gifter och att baka bröd av organiskt mjöl som görs av ett litet familjeföretag. På det sättet blir barnen ambassadörer för ett annat sätt att leva, de lär sig kompostera, sortera soporna och laga enkel mat, de har lärt sig att läsa innehållsförteckningarna på godispaket och numera säljs inga vanliga massproducerade sötsaker i skolans matsal. Allt görs på plats med produkter från skolans egen gård, som sköts av barnen som en del av undervisningen.
Arcauz och Rosano håller på att göra i ordning en restaurang som ska vara öppen från fredag till söndag. Deras fyra barn, två av dem födda i Sverige, hjälper till. I restaurangen kommer Rosano att bjuda på en blandning av skandinaviska och uruguayanska delikatesser, surdegsbröd och hemkärnat smör.
I Uruguay vill aktivisterna inom Slow Food-rörelsen få folk att använda lokalt odlade produkter och återupptäcka gamla tillredningssätt och menyer.
– Den mat som våra mormödrar gjorde var väldigt snål och ekologisk, man tog vara på hela djuret, när man slaktade ett lamm eller en gris, använde man hela djuret, man gjorde korvar och stekar, piroger av blodet, läder använde man också, för hemmagjorda mockasiner eller västar. Man sötade med honung istället för socker, som var mycket dyrare. Fikon, persikor, apelsiner, äpplen, det som man hade hemma på gården. Nu köper folk allt på marknader. Våra barn vet inte var mjölken kommer ifrån. Och detta i ett land som vårt, med fler kor än människor. Det är inte klokt, säger Rosano.
Hot från multi-nationella bolag
På gården tillverkas ekologiskt öl tillverkat av inhemska bär. Än så länge är produktionen liten men Rosano och Arcauz drömmer om att få den att växa tillräckligt för att svara på den stora efterfrågan.
Små gårdar som Rosanos och Arcauzs är hotade. Monsanto är aktivt i landet och det finns knappt någon majs som inte är genmodifierad. Stora producenter köper in sig i organiska nätverk och sätter etiketter med ”ekologisk” på mat som produceras med hjälp av icke-godkända pesticider. Dåliga kontroller och avsaknad av politiskt intresse har skapat en marknad som saknar regler.
Slow Food vill ändra på detta och lobbar för att det ska löna sig för små producenter att odla ekologisk mat på oförgiftad mark. Men det är än så länge en kamp mellan David och Goliat.
Foto: Ibira Pita.
