Det Boismanska pjäspriset tilldelades på torsdagskvällen tre pjäser. Förstapriset gick till Christoffer Mellgrens Att dela en kaka – Sex olika stora bitar om rättvisa, andra priset till Robert Åsbackas Levande och döda och tredje priset till Harriet Abrahamssons och Paul Olins Gullivers nya resor (tredje). Priset, som i år firar hundra år, utdelas till pjäser som haft urpremiär under det gångna spelåret, uppger Labbet i ett pressmeddelande.
Att dela en kaka fick urpremiär Svenska Teaterns Nicken-scen och var specialskriven för elever i åttonde klass som deltog i projektet Konsttestarna. Levande och döda var en del av det av Svenska kulturfonden finansierade Reko-projektet för att sporra nya finlandssvenska dramtiker. Gullivers nya resor, som spelades på Unga Teatern, skrevs inom projektet Ung Dramatik, vars målsättning var att producera pjäser under kollaborativa processer med barn och ungdomar. Alla tre prisbelönta pjäser var alltså på ett sätt eller annat en del av en pågående strävan att stärka den finlandssvenska dramatiken.
Att den finlandssvenska dramatiken kan behöva stärkas skriver den ansedda teaterkritikern Maria Säkö i en artikel i antologin Boismanska pjäser, där de tre prisbelönta manuskripten finns publicerade. Säkö har tagit del av de över 40 finlandssvenska pjäser som fått urpremiär under spelåret 2018-2019. Enligt henne saknar den nyskrivna den finlandssvenska dramatiken ofta ”intertextuell koppling till andra pjäser, annan litteratur och till teatern, men också en känsla av ett större sceniskt sammanhang”. Snarare än att den skullle besitta en egen personlig röst eller estetik, är den finlandssvenska teatern ämnesfokuserad, vilket enligt Säkö kan vara en styrka: ”I bästa fall har man som
dramatiker skapat ett upplysande bruksdrama som kan väcka diskussion”. Men mellan raderna låter Säkö förstå att den finlandssvenska dramatikens något tunna historia och det faktum att många pjäser skrivs av oerfarna dramatiker snarare ger upphov till en viss platthet: ”I sämsta fall har man skapat en text som fortfarande söker det den vill säga inom en form som inte håller. Det här är texter där viljan att behandla ett ämne inte ännu har mött den form som skulle göra texten starkare och långvarigare.” Enligt Säkö märks det att många pjäser skrivits i brådska, och dramatiken har hamnat i skumundan för tematiken.
Säkö skriver: ”Med det sagt behöver den svenskspråkiga dramatiken dramatiker som får de förutsättningar de behöver för att utveckla sitt eget dramatiska skrivande. Den finskspråkiga dramatiken upprätthålls av en utbildad yrkeskår, medan majoriteten av de svenskspråkiga urpremiärerna är skrivna av nya, entusiastiska dramatiker som behöver tid att hitta sin röst, sin form och sin estetik.”
Fotot från Att dela en kaka är taget av Cata Portin.
