Partistöden beviljades – presstödet krymper bort

av Janne Wass

Finlands parlamentariska presstöd omvandlades 2008 till partistöd. I dag beviljades partistöden för 2020, och en ständigt krympande andel av dem används till pressen enligt den ursprungliga reformens idé. 

Statsrådet i Finland beviljade i dag partistöden för året 2020. Åland inräknat, beviljas för detta år partistöd för drygt 35,6 miljoner euro.

Partistöden delas ut till partierna för den politiska verksamheten, informationsverksamhet och kommunikation – inklusive det som tidigare var parlamentariskt presstöd. Fem procent av av stödet är öronmärkt för partiernas lokalverksamhet och fem procent för att stöda kvinnors politiska verksamhet. Stödets storlek baserar sig på partiernas framgång i riksdagsvalet, det vill säga i praktiken hur många riksdagsledamöter partierna fått invalda. Stödet är lite under 180 000 euro i året per riksdagsmandat. Dessutom är närmare 180 000 euro öronmärkt för politisk verksamhet i landskapet Åland. Även partier som vid senaste riksdagsval fått minst två procent av rösterna i hela landet har rätt till statsunderstöd. Understödet till ett sådant parti uppgår dock till en tredjedel av det som beviljas ett riksdagsparti för ett riksdagsmandat.

Eftersom Socialdemokratiska partiet har flest riksdagsledamöter (40 stycken), får partiet också högst partistöd, totalt drygt 7,1 miljoner euro, medan Sannfinländarna med 39 mandat får drygt 6,9 miljoner euro. De gröna beviljades 3,6 miljoner, Vänsterförbundet 2,9 miljoner och Svenska folkpartiet 1,6 miljoner euro. Hela listan finns i slutet av artikeln.

En intressant detalj som kanske få utanför partipolitiken och journalistiken minns är att det så kallade parlamentariska presstödet år 2008 införlivades i partistödet. Officiellt hette det att reformen gjordes på grund av EU-bestämmelser, för att undvika att det parlamentariska presstödet skulle klassas som företagsstöd. I praktiken gav ändå förnyelsen partierna betydligt större möjlighet att påverka hur pengarna skulle användas och fördelas. 2007 delades det ut totalt kring 12 miljoner euro i presstöd, varav hälften gick till partierna och hälften var så kallat behovsprövat stöd, vars mottagare utsågs av ett oberoende medieråd. Det behovsprövade stödet var sådant som kunde ges till tidningar utan klara partikopplingar, till exempel för att stöda svenskspråkiga tidningar som Hufvudstadsbladet och Åbo Underrättelser. I samband med reformen slopades i praktiken det behovsprövade presstödet och ersattes av det som i dag heter specialstöd för nyhetsmedier på minoritetsspråk, vilket även Ny Tid tar del av, och som tidigare gick mer eller mindre oavkortat till att stöda Finska notisbyråns svenska verksamhet.

I samband med reformen höjdes det så kallade informations- och kommunikationsstödet, som det nu hette, till 18 miljoner euro, och det blev i praktiken upp till partierna själva att bestämma hur det fördelades. Stödet öronmärktes alltså inte för pressen. En direkt följd av detta sågs 2015, då Vänsterförbundet efter ett dåligt riksdagsval beslöt att omfördela partistödet genom att drastiskt skära ned i andelen som delades ut till vänstertidningar. Alla vänstertidningar utom partispråkröret Kansan Uutiset blev då utan presstöd. Samma utveckling går att skönja hos SDP. Veckotidningen Arbetarbladet blev 2010 webbtidning och Demokraatti förvandlades 2016 från dagstidning till veckotidning, och började 2019 utkomma bara varannan vecka. På hösten 2019 beslöt De gröna att helt och hållet slopa presstödet och lägga ner sin tidning Vihreä lanka från och med januari 2020. Till saken hör att De gröna efter valsegern i våras årligen får 700 000 euro mer i partistöd än under förra riksdagsperioden – en summa som skulle vara mer än tillräcklig för att täcka Vihreä lankas årsbudget – till och med hälften skulle räcka gott för att ge ut en månadstidning. Inte heller SDP valde att höja sina anslag för den socialdemokratiska pressen, trots att partiets partistöd – varav alltså hälften ska vara kommunikations- och informationsstöd – höjdes med 900 000 euro i året. 2018 hölls samarbetsförhandlingar på Demokraatti med resultatet att fyra tjänster lades ned.

Orsakssamband är naturligtvis svåra att fastställa i tider då tryckt media överlag kämpar för sin överlevnad. Men ett faktum är det att SDP ännu 2011 hade sju regionaltidningar – i dag finns två kvar. SDP:s svenskspråkiga medlemmar har inte längre en tryckt tidning, och Vänsterförbundet har i praktiken inga resurser öronmärkta för kommunikation och information på svenska utom det som är absolut nödvändigt. Detta kan jämföras med att partiets föregångare DFFF ännu på 1980-talet hade två svenska veckotidningar, Ny Tid och Enhet. Lokaltidningen Satakunnan työ lades ner 2016 och Kansan tahto har i praktiken varit på avgrundens rand tills Vänsterförbundet i höstas beslöt att igen börja stöda den.  De gröna har som konstaterats inte längre någon tidning alls.

Ordföranden för Opinionsnämnden för massmedier Elina Grundström, tidigare redaktör på Vihreä lanka, tog upp de senaste 13 årens nedkörning av det parlamentariska presstödet i en kolumn i tidningen Advokaatti 28.11.2019:

“Ur rättsstatens synvinkel är händelseförloppet svårt att smälta. Presstödet shanghajas som en del av partistödet med förevändningen att det skulle vara vettigast att dela ut det via partierna. Sedan använder partierna pengar till helt andra ändamål. Speciellt i fråga om det behovsprövade presstödet, var det fråga om en stödform som inrättades på 1970-talet, och vars syfte var att garantera mångfalden i media.

I den här stora blåsningen försvann hela den här stödformen, som vi nu skulle behöva mer än någonsin.
[…]
I Sverige delas det ut 60 miljoner euro i mediestöd, och stödet till lokaltidningarna har höjts detta år. I Finland finns det nog skrivet i det nya regeringsprogrammet att ansvarsfull journalistik ska stödas, men något konkret verkar inte hända. Vi har ju inte ens längre något presstöd, som man som en snabb förstahälpsåtgärd kunde höja.”

En artikel i facktidningen Journalisten (28.2.2019) konstaterar att en av orsakerna till partiernas allt njuggare inställning till att stöda pressen är att de partistödda tidningarna i allt mindre grad är megafoner för de partier de företräder än de var för några årtionden sedan, och allt mer sysslar med visserligen ideologiskt färgad, men obunden och objektiv journalistik. Alla partianknutna tidningar förutom Sannfinländarnas är medlemmar i Opinionsnämnden för massmedier och har förbundit sig till att upprätthålla de pressetiska reglerna.

“Nog får man ibland slåss lite med partipamparna”, säger i artikeln Demokraattis dåvarande chefredaktör Mikko Salmi; “Vi vill vara ett vänstermedium som också sparrar med och tjänar läsarna, och inte bara vara en förlängning av partiledningen.”

Det gamla parlamentariska presstödet gick av på 12 miljoner euro. Om man lite ovetenskapligt sätter det i förhållande till det i dag beviljade partistödet på nästan 36 miljoner euro, betyder det att partierna borde använda ganska exakt 33 procent av partistödet för att stöda pressen, om tanken är att det gamla presstödet ska upprätthållas inom det nya systemet. Som exempel kan nämnas att De gröna i fjol använde 17 procent av partistödet för att finansiera Vihreä lanka, medan Kansan Uutiset fick 22 procent av Vänsterförbundets partistöd. Och i år har De gröna alltså på eget bevåg konstaterat att Finland inte behöver något presstöd alls.

Sverige, Norge och Danmark betalar årligen ut presstöd på – grovt taget – 40–60 miljoner euro. Island, med ett invånarantal på 360 000 införde i fjol ett presstöd för privata medier på tre miljoner euro, och sänkte prenumerationsmomsen från 24 till 11 procent. I den mån det går att tala om ett presstöd i Finland, torde det via partierna distribuerade stödet till pressen ligga på under 10 miljoner euro.

Beviljat partistöd 2020 (antal riksdagsmandat i parentes):

SDP: (40): 7 127 000 euro
Sannfinländarna: (39): 6 948 825 euro
Samlingspartiet: (38): 6 770 650 euro
Centern: (31): 5 523 425 euro
De gröna: (20): 3 563 500 euro
Vänsterförbundet: (16): 2 850 800 euro
SFP: (9): 1 603 575 euro
Kristdemokraterna: (5): 890 875 euro
Rörelse nu (1): 178 175 euro
Partierna totalt: (199): 35 456 825 euro

EDIT 23.1.2019: “Lapin kansa” ändrat till “Kansan tahto”. EDIT 30.1.2019: “SFP” ändrat till “Centern” i listan, korrigering av summan partierna får per riksdagsledamot. 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.