President Evo Morales påtvingade avgång i slutet på förra året fyller alla kriterier för en statskupp. Trots detta har bland annat USA och ett flertal andra länder erkänt den nya presidenten som legitim.
Inom loppet av fyra månader har det politiska landskapet i Bolivia fullständigt vänts upp och ned. Efter valet den 20 oktober, med ett officiellt resultat som försäkrade sittande presidenten Evo Morales seger i första omgången med strax över de nödvändiga 10 procents marginal gentemot sin närmaste rival. Efter tre veckor av protester och sammandrabbningar tvingade ett myteri från polisen och militären Morales att avgå och gå i landsflykt, vilket i sin tur utlöste en våg av motprotester från anhängare till Morales parti MAS, mot den nya presidenten Jeanine Añez. Polis och militär sköt skarpt och mer än 20 människor dödades (jämfört med tre under konfliktens första fas). Efter en ny överenskommelse har landet tillfälligt lugnat ned sig inför utlovade val i mars.
Precis tre månader senare, den 20 december, utfärdade åklagarmyndigheten en arresteringsorder mot Morales, som befinner sig i Argentina (som inte tänker lämna ut honom). Det är en drastisk scenförändring efter att han dominerat boliviansk politik som president under 13 år och betraktats som en av de mest framgångsrika latinamerikanska ledarna.
Oegentligheterna i valet försumbara
Vad var det då egentligen som hände? Den första frågan blir förstås – var det valfusk?
Amerikanska staters samarbetsorganisation, OAS, hävdar att valet besudlades av ”allvarliga, systematiska oegentligheter”, en slutsats som också bland annat EU ställt sig bakom. I den faktiska rapporten handlar dock det allra mesta av kritiken om den provisoriska (och formellt inte giltiga) snabbräkningen av röster och datasystemen som användes för det. Deras anmärkningar på den slutgiltiga rösträkningen begränsar sig till att drygt 20 procent av röstsammanställningarna, i ett urval som gjorts specifikt från valstationer som flaggats som misstänkta, visar ”diskrepanser”.
Hundra akademiker runtom i världen, bland annat de kända ekonomerna James Galbraith och Stephanie Kelton, anklagade i december i The Guardian OAS för att ”medverka till en statskupp” och menade att rapporten bygger på avsiktliga feltolkningar. Den amerikanska forskningsstiftelsen Center for Economic and Policy Research har analyserat tidigare röstningsmönster och funnit att resultaten i årets val inte visade några ”abnormala” trender, och inga tecken på att de manipulerades under rösträkningens gång.
OAS, som idag har en stor majoritet av högerregeringar, gick redan dagen efter valet ut och rekommenderade en andra valomgång – ett kraftigt ställningstagande långt innan någon rapport fanns tillgänglig som skiljer sig från hur organisationen agerat i andra kontroversiella val som Haiti och Honduras. Å andra sidan var det den bolivianska regeringen som bjöd in organisationen och lovade att respektera dess utslag.
– Jag ser inte att det har kommit fram bevis på storskaligt valfusk, men kontrollen var dålig och människor har inte förtroende för valresultatet, så det är rätt i sig att det görs om, säger Fernando Molina, korrespondent i La Paz för bland annat spanska El País.
Politisk rensning
Det finns också olika tolkningar av Morales fall. Var det en statskupp eller inte? Oavsett valresultatet hade Evo Morales ett oomstritt legitimt mandat till slutet av januari, och tvingades bort efter polismyteri och en ”uppmaning” från arméns generalstab, vilket följer den gängse definitionen på en kupp – ett åsidosättande med våld av den konstitutionella ordningen.
Webbtidningen Marka Abya Yala noterar att samtidigt med Morales avgång, men betydligt mindre uppmärksammat, tvingades hela 58 andra MAS-politiker bort från sina poster, genom att de kidnappades och tvingades skriva under sin begäran om avgång, genom hot mot deras anhöriga, eller mordbrand mot deras hus. Marka Abya Yala påpekar att det krävts planering och resurser för att kartlägga alla dessa personer, organisera och utrusta paramilitära grupper och koordinera samtidiga aktioner. Oppositionen var aldrig intresserade av att förhandla om en andra valomgång, utan planerade från början att störta regeringen, är deras slutsats. I slutet av december medgav Fernando Camacho, ledare för staden Santa Cruz’ ”medborgarkommittéer” och en av de tyngsta och mest radikala politikerna i fronten mot MAS, att han förhandlat med polis och militär för att övertyga dem om att vända sig mot Morales.
Inte desto mindre har den nya regeringen, under den tidigare nästan okände senatorn Jeanine Añez, erkänts av en rad länder, däribland USA och större delen av Latinamerika.
Våld och kaos väntar
Vad kan vi då vänta oss av framtiden? Efter kuppen och de första följande veckornas våldsamma sammandrabbningar, har nyheterna dominerats av en rad rättsprocesser mot viktiga MAS-politiker, i de flesta fall för ”uppvigling”, för att ha organiserat eller uppmanat till demonstrationer. I december åtalades till och med vice borgmästaren i staden Tarija efter att ha ”bjudit in” Morales till en invigning via videolänk.
– Vi drog tillbaka motprotesterna efter en överenskommelse, men kuppregeringen bryter mot den genom sina systematiska förföljelser, säger Boris Rios, från den MAS närstående Radio La Zurda i staden Cochabamba.
Ett antal högerpolitiker och aktivister har försökt få MAS upplöst som parti, men den nationella valtribunalen avslog.
– Annars hade det omedelbart blivit uppror igen, menar han.
Tidigast i mars förväntas nya val kunna hållas. Men kommer de att vara rättvisa?
– Spelplanen kommer helt klart vara till MAS nackdel, med rättsprocesser mot sig, en fientlig statsapparat och flera medier stängda, konstaterar Fernando Molina.
Idag är det inte avgjort vem MAS kommer ställa upp istället för Morales, och den tidigare oppositionen har splittrats i flera kandidaturer, från Carlos Mesa som säger att han vill bevara det positiva från MAS epok, till den mer radikala Camacho. Boris Rios är, synbarligen mot oddsen, optimistisk.
– MAS har gått igenom en självrannsakan och lärt sig av misstagen som ledde fram till nederlaget, samtidigt har den nya regeringen visat sitt ansikte genom repression och privatiseringar, jag tror att många människor kommer börja reflektera över vad en högerregering innebär.
Fernando Molina ser mörkare på framtiden.
– Jag tror inte MAS kan nå mer än 30–35 procent, men inte mycket mindre än det heller, de har en mycket hård kärna anhängare. Problemet är att det inte räcker för den nuvarande gruppen vid makten, som vill utplåna MAS som politisk kraft, men det kommer att bli svårt. Det är stor risk att valkampanjen blir våldsam och kaotisk.
Foto: Eneas de Troya/Flickr
