Serbiens president Aleksandar Vučić och hans högernationalistiska partikamrater använder samarbetet med den kinesiska enpartistaten till att befästa sin makt.
Det serbiska folkets civila olydnad och kamp mot maktfullkomlighet och nationalism må ha fått Slobodan Milošević avsatt, men sedan 2012 styrs landet åter av nationalistiska partier, och sedan 2017 av president Aleksandar Vučić och högernationalistiska Serbiska framstegspartiet (Srpska napredna stranka, SNS). De politiska och medborgerliga rättigheterna har urholkats och oppositionen, människorättsorganisationer och oberoende medier verkar under allt större press.
Många serber är besvikna på att EU drar ut på inträdesprocessen. I minnet finns fortfarande att unionen som villkor för medlemskap, och trots stora folkliga protester, tvingade fram en massiv privatisering av offentligt ägda företag och en avreglering av elmarknaden, vilket resulterade i att många för landets ekonomi viktiga företag hamnade i utländsk ägo och att elen blev dyrare. Detta har president Vučić och hans partikamrater använt för att komma till och behålla den politiska makten. De kallar Serbiens relation med EU och USA för partnerskap och med Kina för broderskap, och hävdar att ”landets ekonomi har stärkts, inte minst tack vare samarbetet med våra kinesiska bröder”. Det råder ingen oenighet om att Serbiens ekonomi har blivit starkare, men påståendet att det skulle vara tack vare samarbetet med den kinesiska statsmakten ifrågasätts av inhemska nationalekonomer.
Information mörkas
Serbiens ekonomi är sargad sedan upplösningen av Jugoslavien. Efter flera regeringars ekonomiska reformer och statliga investeringar är ekonomin nu en av världens snabbast växande. Under 2019 hade Serbien en tillväxt på 4,2 procentenheter, medan till exempel Tyskland hade en tillväxt på 0,6. Dessutom kommer landets ekonomi att lida relativt lite till följd av coronapandemin. IMF förutspår att Serbiens BNP kommer att falla med 3 procent 2020, medan Tysklands kommer att falla med 7 och Italiens med över 9 procent.
Det faktum att jordbrukssektorn utgör en stor del av ekonomin, att ekonomin är mer beroende av väderförhållanden än av turism och att den är relativt lite integrerad i den globala ekonomin gör Serbien mindre sårbart för de ekonomiska konsekvenserna av pandemin. Stora utmaningar återstår dock att ta itu med, däribland den utbredda korruptionen, den stora arbetslösheten (särskilt bland de unga) och landets låga BNP per capita. Enligt EU:s generaldirektorat för statistisk har Serbien Europas högsta sociala ojämlikhet, med andra ord har de senaste årens ekonomiska tillväxt inte kommit majoriteten av serberna tillgodo.
Ett resultat av president Vučićs och SNS:s samarbete med den kinesiska statsmakten är att huvudstaden Belgrad nu är en av de närmare 250 städerna i världen där Huaweis massövervakningssystem finns installerat. Inom ramen för Serbiens nationella säkerhetsapparat ingår, förutom köp av kinesiska massövervakningssystem, även köp av kinesisk militär utrustning, i Serbien patrullerande kinesiska poliser samt att Huawei ska bygga Serbiens nationella 5G-nät.
Dessa politiska beslut har lett till folkliga protester. Serbiska medborgarrättsorganisationer har använt sin, enligt grundlagen, rätt till information och bland annat begärt att få veta var exakt de 1000 bevakningskamerorna kommer att installeras och om de har ett ansiktsigenkänningssystem inbyggt. Inrikesministeriet har svarat att det inte finns något ansiktsigenkänningssystem inbyggt och att det kommer att underrätta allmänheten i det fall sådan installeras. Därutöver har ministeriet avslagit begäran om information gällande var kamerorna ska installeras, med hänvisning till att informationen är sekretessbelagd.
Det är en av flera sekretessåtgärder som rör avtal med kinesiska staten och kinesiska företag. I januari 2019, då massövervakningssystemet började installeras och serber tog till gatorna i protest, tog det privatägda Huawei bort sin information om Belgrad som ett av sina ”smarta-städer-projekt” från sin webbsida. När journalister i maj 2020 begärde ut kopior på avtalen mellan den serbiska och kinesiska staten gällande modernisering av snabbtågsbanan mellan Belgrad och Budapest, som den kinesiska staten har huvudansvar för och som enligt infrastrukturministern Zoran Mihajlović är det största Bälte- och vägprojektet i sydöstra Europa, fick de avslag med hänvisning till att det är sekretessbelagt.
Kinesiska ”turistpoliser”
Sedan 2018 är det visumfritt mellan Folkrepubliken Kina och Republiken Serbien, och sedan september 2019 patrullerar kinesisk polis tillsammans med serbisk i flera serbiska städer. Den gemensamma patrulleringen sägs vara till för den ökade skaran kinesiska turister. Liknande polissamarbeten sker i bland annat Italien och Kroatien. Kinesiska poliser patrullerar i Belgrad, där det finns en del kinesiska turister, men även i Smederevo och Novi Sad, där de kinesiska turisterna är få. I dessa städer finns däremot kinesiska medborgare som arbetar vid Konfuciusinstitutet och med kinesiska statens Bälte- och vägprojekt.
I Novi Sad, landets andra största stad, leder den kinesiska staten bland annat bygget av ett ”europeiskt center för kultur och innovation” och renoveringen av ett välbesökt hantverks- och konstnärskvarter i stadskärnan. Därtill är ett Konfuciusinstitut anslutet till stadens universitet. Det finns även ett anslutet till Belgrads universitet. Institutet är både populärt och ifrågasatt, det senare med anledning av att de anställda lyder under kinesiska regelverk och de kinesiska lärarna påverkar den akademiska friheten, bland annat i frågor som rör Taiwan och Tibet.
Även de auktoritära undervisningsmetoderna, med bestraffning, har kritiserats. ”Nu behöver beslutsfattarna ta ställning till huruvida gratis arbetskraft går före den akademiska friheten”, som en serbisk student uttrycker det.
Hot mot öppenheten
I Smederevo har kinesiska staten köpt nyttjanderätten till Železara Smederevo, kronjuvelen i Serbiens järn- och stålindustri. Stålverket invigdes 1913, under kungadömet Serbien; ägdes därefter av jugoslaviska staten; privatiserades under Serbien-Montenegro och arrenderades ut till US Steel; övertogs av serbiska staten och arrenderades 2016 ut till kinesiska statens He Steel Group. President Vučić och hans partikamrater hävdar att den ”kinesiska staten genom sin investering i Železara Smederevo har räddat 5 400 jobb”.
Men enligt serbiska ekonomer handlar det varken om en kinesisk investering eller om att den kinesiska staten har räddat några jobb, utan om att den kinesiska staten, liksom US Steel dessförinnan, arrenderar stålverket och att den serbiska staten bär kostnaden och ansvaret för arbetskraften. De hävdar att avtalet, ur ett längre perspektiv, inte är gynnsamt för Serbien. Ett annat exempel där president Vučić och SNS tycks glida på sanningen är att ”bygget av Pupinovbron blev möjlig tack vare investeringar från den kinesiska staten”. Inhemska ekonomer hävdar att bron byggdes med hjälp av ett inte så fördelaktigt lån från en kinesisk bank och import av kinesiska tjänster, det senare trots att inhemsk kunskap inte saknas.
Det finns dock ett område inom vilket presidentens och SNS:s påstående gällande det kinesisk-serbiska samarbetets effekt på den serbiska ekonomin kan vara korrekt. Enligt den officiella statistiken var de kinesiska turisterna fem gånger fler 2019 än 2016, det vill säga närmare 100 000, av totalt 1,8 miljoner utländska turister. Idag är turismen koncentrerad till Belgrad och utgör endast 3 procent av Serbiens BNP. I Aleksandar Vučićs och SNS:s plan för att stärka Serbiens ekonomi ingår att locka kinesiska turister till landet. Serbiens turistbyrå genomför nu en stor annonskampanj på alla Alibabas plattformar och på de kinesiska sociala nätverken WeChat och Weibo, i vilken presidenten är frontfigur. Coronopandemin sätter käppar i hjulet, men framgent kan den bilaterala politiska och ekonomiska relationen samt överkomliga priser leda till ett ökande antal kinesiska turister – en positiv effekt på Serbiens ekonomi.
I vilken utsträckning Aleksandar Vučić och hans partikamrater talar sanning när det gäller det serbisk-kinesiska samarbetets effekt på Serbiens ekonomi är svårt att veta eftersom insynen är begränsad. Men att kalla relationen till den kinesiska statsmakten för broderskap och hävda att samarbetet har en god påverkan på Serbiens ekonomi har lett till att många serber är positiva till de projekt som kinesiska staten driver i Serbien, och till att SNS fick förnyat förtroende i årets parlamentsval, då ansenlig mängd röstberättigade följde den samlade oppositionens uppmaning och bojkottade valet.
Därutöver driver samarbetet fram en praxis som går mot mindre insyn i offentlig finansiering och lägger grund för en kultur av censur genom att Konfuciusinstitutet begränsar den akademiska friheten i landet. Tillsammans med det faktum att ett kinesisktillverkat massövervakningssystem har installerats i huvudstaden och att kinesiska poliser patrullerar i flera serbiska städer kan samarbetet mellan SNS och den alltmer repressiva kinesiska statsmakten dessutom ha en självcensurerande effekt både på serbiska medborgare och på kinesiska medborgare som arbetar i och de som besöker Serbien.
