Utländska arbetare är misstänksamma mot facken

av Janne Wass

Fackförbunden har svårt nå ut till utländsk arbetskraft i branscher där de exploateras. Dels handlar det om misstänksamhet mot facken, men också på att lokalpolitiker ser mellan fingrarna.

Helsingin Sanomat avslöjade i ett grävande- reportage i somras hur ett städföretag som anlitats bland annat av Esbo stad systematiskt utnyttjat sina utländska anställda. Städare som ställde upp på intervjuer berättade hur de ibland arbetat 16 timmars arbetsdagar utan övertids-ersättningar och tvingats sova i skolor de städade. Firman anställde i första hand asylsökande, och ett anställningskrav från arbetsgivarens sida var att de skulle överlämna sina handlingar från uppehållstillståndsintervjun. Dessa handlingar användes sedan som utpressning mot arbetarna. Inte bara kunde arbetsgivaren hota att avslöja konfidentiella uppgifter, utan meddelade också att om de anställda sade upp sig eller klagade över arbetsförhållandena till myndigheter eller fackförbund, skulle firman se till att de inte fick uppehållstillstånd.

Reportaget uppdagade missförhållanden i ett flertal olika städ-företag. Städbranschen är bara en av många branscher där utländsk arbetskraft utnyttjas. Det gäller inte bara asylsökande och flyktingar, utan också personer som till exempel har arbetsrelaterat uppehållstillstånd, eller som till och med kommer hit med turistvisum som säsongsarbetare. Det senare var fallet i den 2013 uppmärksammade skandalen med de thailändska bärplockarna, som Vänsterungas dåvarande ordförande Li Andersson engagerade sig i. Under de senaste tiderna har också företag inom den så kallade plattformsekonomin, som Uber eller- Foodora, uppmärksammats som företag där utländska arbetare riskerar att behandlas på sätt som strider mot finländsk arbetslagstiftning och praxis.

Enligt Anu-Tuija Lehto som är jurist på fackcentralen FFC beror den utbredda exploateringen av utländsk arbetskraft delvis på att många som kommer till Finland för att arbeta ursprungligen är hemma från länder där lönerna är betydligt lägre och arbetarskyddet sämre. Det som för finländska arbetare framstår som exploatering, kan för dem framstå som normalt.

– Ofta får de inte heller information om vilka rättigheter de har som arbetstagare i Finland.

Och även om de är medvetna om att de utnyttjas och att arbetsgivaren inte agerar enligt finländsk lagstiftning, kan tröskeln för att åtgärda problemet vara hög.

– Tröskeln för att till exempel avbryta arbetsperioden på mitten kan vara hög, det kan hända att de inte kan åka hem, eller att de är rädda att det blir problem med deras visum om de inte arbetar eller om de går till myndigheterna.

Lagarna fungerar

Anu-Tuija Lehto säger att fackförbunden inte har någon speciell verktygsback för att ta itu med exploatering av utländsk arbetskraft, utan samma åtgärder och metoder gäller i övervakningen av utländsk som av finländsk arbetskrafts rättigheter. Att det i praktiken ofta är svårare att komma åt exploatering i branscher där utländsk arbetskraft används i hög grad beror delvis på arbetstagarnas inställning till fackförbunden.

– Ganska många utlänningar har en negativ inställning till facken, eftersom de ser dem som en förlängning av myndigheterna. Jag har märkt när jag varit och talat med utländska arbetare att det kan vara svårt att övertyga dem om att facken i Finland verkligen är självständiga och oberoende aktörer och på riktigt arbetar för arbetarnas bästa.

I oktober kom Arbetsrådet vid Arbets- och näringsministeriet med ett ställningstagande enligt vilket matbuden inom plattformsekonomi bör ses som arbetstagare, och inte företagare och tjänsteleverantörer. -Regeringen har också förbundit sig till att utreda om arbetslagstiftningen måste förnyas för att svara mot det förändrade näringslivets verklighet.

Enligt Lehto är det inte i första hand i lagstiftningen i sig som det brister då utländsk arbetskraft exploateras.

– Vi har en ganska bra lagstiftning i Finland, men problemet är att många inte är medvetna om sina rättigheter och det brister i övervakningen av arbetarnas rättigheter.

Mer information och bättre övervakning och uppföljning av att lagar och regler följs är enligt Lehto receptet på hur man kan få bukt på missförhållanden på arbetsplatserna. Utländska arbetstagare måste få mer information om sina rättigheter, men också om att till exempel deras uppehållstillstånd inte påverkas av om de anmäler om missförhållanden på arbetsplatsen och kräver att deras lagstadgade rättigheter som arbetare upprätthålls.

Polisen nedprioriterar

Ett problem inom lagstiftningen som Lehto ändå lyfter fram är de lindriga straffrättsliga påföljderna för arbetsgivare som bryter mot arbetslagstiftningen.

– Polisen underlåter också ofta att utreda misstänkta fall av utnyttjande av arbetskraft med motiveringen att det rör sig om så lindriga brott: de prioriterar ”allvarligare brott”. Och i de fallen som ärendet når domstolen, är straffen ofta så lindriga att de inte har avskräckande effekt.

Som ett exempel på bristande övervakning lyfter Lehto fram lagen om offentlig upphandling, som förnyades 2017. Lagen stipulerar att den offentliga sektorn i sina upphandlingar inte enbart kan se på prislappen, utan ska ta i beaktande bland annat kvalitet och social rättvisa. I praktiken blir det ändå ofta så att det är det billigaste anbudet som på papper uppfyller minimikriterierna som vinner.

I fallet med städfirman i Esbo, har det framkommit att Esbo stad varit medveten om problemen åtminstone sedan 2012. Trots det har samma firma fått förnyat kontrakt år efter år.

I sådana fall handlar det ofta om politisk vilja, säger Lehto.

– Ansvaret för upphandlingar och för övervakande av arbetarnas rättigheter faller ofta på de kommunala beslutsfattarna.

Foto: Pixabay

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.