Djurens sak är vår

av Jan Rundt

Från att tidigare ha förknippats mest med ungdoms- och kändisaktivism, har djurrättsfrågor långsamt etablerat sig i politiken. För långsamt, anser ändå kandidater från ett flertal partier, som nu vill se mer fokus på djurens rätt också i kommunalpolitiken.

Sami Säynevirta befinner sig vid tiden för intervjun på landsbygden utanför Kuopio, på en gård som i tiderna var hans morföräldrars hem och lantbruk. En av hans rescue-hundar, Anneli, som för några månader sedan kom till Finland från en hundgård i Rumänien, skrapar envist på dörren tills Säynevirta släpper in henne i rummet. Aramis, som är hemma från en hundgård i Viborg, väntar i rummet utanför.

Säynevirta har en lång bakgrund inom djurrätts- och miljöaktivismen. Han var ordförande för djurrättsföreningen Animalia under en stor del av 2010-talet och till vardags jobbar han som organisationschef på Luonto-Liitto. I början av det här året har Säynevirta dessutom vikarierat som verksamhetsledare vid sidan om sitt reguljära arbete. Nu kandiderar han för Vänsterförbundet i kommunalvalet i Helsingfors.

– Vi lever i en väldigt människocentrerad värld och det finns ännu en tendens att se politiker som talar ut om djurens ställning som lite oseriösa. Men jag kan inte skriva under tanken att vi först måste se till att alla våra artfränder har det bra och sen först se till djurens intressen, utan de här frågorna måste behandlas jämsides.

Det här är tredje gången han ställer upp i val, han har tidigare ställt upp både i riksdagsvalet och EU-parlamentsvalet 2019, och med sloganen ”Livet vinner” vill Säynevirta lyfta upp frågan om att varje liv är viktigt och värdefullt, oberoende av djurart.

– Jag har länge varit medlem i Vänsterförbundet och det kändes som att partiets värderingar passar mig väldigt bra. Och sloganer som har använts i partiet som ”För alla” och ”På de minstas sida” tycker jag kan förstås som att samhällets omsorg ska gälla precis alla, oberoende av art.

Säynevirtas teman i valkampanjen sätter helt klart djurens rätt i fokus. Bland annat anser han att vilda djur som förirrar sig in i staden borde hjälpas istället för att, som för tillfället oftast är fallet, skjutas av polisen. Han tycker också att staden ska ge utkomststöd för att täcka utgifter för husdjur. Han känner till fall då djurägare har blivit tvungna att avliva sitt husdjur då pengarna inte räckt till för veterinäravgifter.

– Husdjur är ju som en sorts familjemedlem. Det kan inte vara så att man kan bli tvungen att avliva sitt husdjur bara för att man har blivit arbetslös eller permitterad.

Vänsterförbundets rödgröna linje

Mai Kivelä är både riksdagsledamot och stadsfullmäktigeledamot i Helsingfors för Vänsterförbundet, och också kandidat i det kommande valet. Hon kom precis som Säynevirta in i politiken via aktivismen och har en bakgrund både inom Greenpeace och som verksamhetsledare för Animalia.

– När partiet grundades år 1990 var det uttryckligen avsett att vara ett rödgrönt parti, där vänsterpolitiken och miljöpolitiken skulle vara lika viktiga, säger Kivelä.

– Till exempel lade Vänsterförbundets Annika Lapintie redan i mitten av 90-talet fram riksdagens första lagmotion för att förbjuda pälsnäringen, något som på den tiden var mycket mer kontroversiellt än det är idag.

Den ekonomiska depression på 90-talet ledde ändå till att fokus kom att sättas på frågor som gällde sysselsättning och att trygga människors utkomst och att den gröna sidan av partiets agenda hamnade något i skymundan.

  Miljöfrågorna har alltid funnits med, men under de senaste åren har de fått en ännu större plats. Och djurens rättigheter har kommit allt starkare med i Vänsterförbundets politik, särskilt sedan Paavo- Arhinmäkis- tid som partiordförande.

Kivelä nämner den nuvarande regeringens förhandlingar som ett historiskt ögonblick, när den naturliga mångfalden fanns med bland frågorna i regeringsförhandlingarna. Hon anser dock att det ännu behövs fler beslutsfattare som i alla beslut tar i beaktande den påverkan de har på övriga djurarter och naturens mångfald. Och hon tycker själv att det egna partiet är rätt ställe att jobba för det här.

– Det att långtida djurrätts- och miljöaktivister som Sami Säynevirta väljer Vänsterförbundet tycker jag visar att vi har lyckats, att vi ses som en trovärdig aktör på samma gång som man vet att man kan lita på partiets linje i andra samhälleliga frågor.

Är gräset grönare hos de gröna?

Amanda Pasanen är tidigare ordförande för Gröna Unga och suppleant i Helsingfors stadsfullmäktige. Hon ställer också upp i årets kommunalval, och anser att frågor som djurens rätt och miljöskydd borde genomsyra alla partiers agendor. Det kräver ändå ett långsiktigt tänkande som inte alltid passar så bra ihop med politikens korta mandatperioder och partiernas behov av att hålla sina egna väljare nöjda.

– Ett dilemma för högerpartierna kan vara att de välbärgade människor, som de ofta ser som sina väljare, ofta också är de största miljöbovarna. Högerpartierna tenderar också att ta industriföretagens parti och motsätta sig regleringar av utsläpp.

– Vänsterpartier har det också svårt med miljöfrågor då det kommer till förorenande industrier och till exempel skatter på bränslen och reglering av privatbilism, eftersom en hel del av väljarna hör till grupper som jobbar inom industrin och avskyr tanken på dyrare bränslen.

Pasanen konstaterar ändå att det är lättare för vänstersinnade att se till de svagare i samhället och också uppleva jämlikhetsfrågor som något som sträcker sig även till den övriga naturen. I dagens läge ser Pasanen Vänsterförbundet som en viktig samarbetspartner för De Gröna inom miljöfrågor och jag frågar henne hur hon ser på det rätt så nygrundade Djurrättspartiets roll.

– Förstås skulle jag önska att alla som upplever sig själva som rödgröna och förespråkare för djurrättsfrågor skulle ställa upp för De Gröna eftersom vi står för samma saker. Det skulle taktiskt sett vara smart att förena och maximera vår makt tillsammans.

Djurrättspartiet knackar på dörren

Marianne Chanth är suppleant i stadsfullmäktige i Borgå. I det förra kommunalvalet ställde hon upp för De Gröna, men valde den här gången att kandidera för Djurrättspartiet. Hon är besviken på hur teman som djurens rätt och miljöskydd behandlas inom de etablerade partierna.

– Jag och flera av mina partikamrater har tidigare varit verksamma i andra partier och inte upplevt att djurrätts- och miljöskyddsfrågor får tillräckligt stor prioritet. För mig är det viktigaste att kunna jobba för den förändring jag vill se, istället för att sätta min tid och energi på att vara av olika åsikt med andra inom samma parti.

Djurrättspartiet i Finland grundades 2015 och ingår i ett internationellt nätverk av partier med djurrätten i fokus. Chanth konstaterat att partiet inte har samma resurser att göra stora valkampanjer som de mer etablerade partierna, men hoppas att väljare ska hitta partiets nätsidor.

– Vi har ett brett kunnande inom partiet och ett omfattande samhällspolitiskt program. Vi identifierar oss till vänster, både i djur- och människofrågor. När man talar om rättvisa i samhället kan man inte dra gränsen så att det bara gäller människor, utan det måste vara en allmän rättvisa.

– Enligt opinionsundersökningar vill människor i allmänhet att djur ska behandlas bättre, ändå känns det som att man på ett politiskt plan stampar på stället och att de här frågorna inte tas på tillräckligt allvar.

Dina och Vänsterförbundets Sami Säynevirtas uttalanden liknar varandra på många punkter. Hur ser du på på det att djuraktivister ställer upp för Vänsterförbundet i kommunalvalet?

– Jag tror att läget inom partierna kan vara ganska olika beroende på vilken ort man bor på. Men viktigast tycker jag det är med solidaritet mellan dem som jobbar för samma sak, oberoende av partitillhörighet.

Att jobba för saken

I huset i Norra Savolax har hunden Anneli vid det här laget tröttnat på att följa med intervjun från sidan och Sami Säynevirta släpper ut henne ur rummet. Han fortsätter med att berätta att attackerna mot pälsfarmer i mitten av 90-talet var en av de händelser som fick honom att inse att han ville jobba för djurens rätt. Som invald i stadsfullmäktige skulle han sträva till att förbjuda försäljningen av pälsprodukter i Helsingfors.

– Sådana förbud har redan gått igenom i flera storstäder i USA och också i köpcentrum i Storbritannien. Vad gäller pälsnäringen i allmänhet hoppades jag som yngre att den skulle förbjudas innan jag dör. Nu ser det bättre ut, jag tror jag hinner se ett förbud innan jag går i pension.

Tidsperspektivet är långt, men vissa förändringar har tagit fart under den senaste tiden på grund av de mer akuta krav på förändring som klimatkrisen har lett till.

– Veganismen har fått ett lyft nu när fler vill äta klimatvänligt och det märks också att affärsvärlden har fått upp ögonen för den här marknaden. Staden borde också följa efter och avsevärt höja andelen näring från växtriket i alla sina storkök.

Säynevirta ger ett lugnt intryck och verkar vilja undvika att det i onödan blir alltför mycket hallå om saker. Det borde enligt honom vara en självklarhet att det på precis lika grunder som annan mat finns veganska alternativ framme vid alla måltider på skolor, daghem och serviceboenden.

– Ibland skulle jag önska en mer neutral rapportering i viktiga frågor. Till exempel var det alldeles nyligen en varg som tog sig in till östra Helsingfors, vilket är helt naturligt eftersom vargen är ett nyfiket djur. Jag hoppas nu att det inte kommer att skrivas sensationella rubriker om det här besöket, bara för att väcka känslor och locka läsare.

Säynevirta konstaterar att årets valkampanj blir annorlunda än de tidigare han drivit på grund av corona-pandemin. Han kommer i första hand att bedriva kampanj på nätet istället för att träffa människor ute på stan. Och det finns en sida av den pågående pandemin som Säynevirta förundrar sig över.

– Det skrivs oändligt mycket om dagens smittotal och om hur vaccineringen framskrider. Men med tanke på att den här pandemin har skakat om hela världen, så tycker jag det är märkligt att det inte pratas mera om att orsaken till den är människans utnyttjande av djuren och naturen.

Foto: USDA

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.