Klimatbok som bryter ny mark

av Lars Sund

Antologin Klimat och moral – nio tankar om hettan, redigerad av författaren Magnus Linton, är en banbrytande bok, som samlar en rad viktiga aspekter på etik i klimatkrisen tid.

Om mänskligheten fortsätter att släppa ut växthusgaser som vi gör nu är koldioxidbudgeten för att hålla den globala temperaturökningen kring 1,5°C förbrukad om cirka åtta år. De beslut vi fattar – eller låter bli att fatta – under 2020-talet kommer att vara avgörande för framtiden. Har vi som lever här och nu ett ansvar för kommande släktled och deras värld – eller gäller vårt ansvar enbart oss själva och vår egen välfärd?

Det är en av nyckelfrågorna i antologin Klimat och moral – nio tankar om hettan, redigerad av kritikern och författaren Magnus Linton, sedan 2019 redaktör vid Institutet för framtidsstudier. Flera av de åtta övriga författarna är filosofer verksamma vid samma institut eller på olika sätt knutna till det.

Att filosofer nu gör sina röster hörda om klimatfrågan är lika välkommet som viktigt: av hävd har ju klimatet framför allt varit naturvetarnas område, och debatten har i hög utsträckning handlat om prognoser, modeller och siffror – många och komplexa siffror. De etiska aspekterna på klimatet har haft en benägenhet att hamna i skymundan.

Klimat och moral fyller alltså ett tomrum i klimatdiskursen och gör det väl. Texterna är tillgängliga, akademiskt tillkrånglat språk lyser med sin frånvaro, men utan att komplexa resonemang förenklas i onödan – en balansgång som inte är alldeles enkel att klara. Jag tror att redaktören Magnus Lintons språkliga gehör har bidragit till att göra texterna så läsbara som de är. Att läsa Klimat och moral är som att ta del av ett forskningsseminarium, där en rad frågeställningar prövas i väl underbyggda inlägg.

Framtid, nutid och demokrati

Historikerna Jenny Andersson och Erik Westholm – den senare professor emeritus med fokus på samhällsvetenskaplig miljöforskning – diskuterar i sitt bidrag ”Kris och kunskap – framtiden som slagfält” en kärnfråga i klimatdebatten: har vi ansvar för att lämna efter oss en beboelig värld till kommande generationer? För många klimataktivister är svaret säkert självklart – vi som hunnit bli gamla och snart är borta för inte kampen för att hålla nere temperaturökningen för vår egen skull utan för våra barnbarn och deras barn. Andersson och Westholm visar dock att saker och ting inte är riktigt så enkla. Framtiden är svår att gestalta och våra efterkommande är främlingar, som vi aldrig kommer att lära känna. Våra intressen ligger i nuet – är det inte bättre att låta framtida generationer lösa klimatproblemen eftersom de förväntas vara rikare och ha effektivare teknik än vi? Många som vill fortsätta med dagens ohållbara produktions- och konsumtionsmönster resonerar just så här – det gäller inte minst många ekonomer. Ska vi undvika en skenande uppvärmning måste vi framför allt avveckla fossila bränslen så fort som möjligt. Det innebär en omställning som kommer att ske i kamp mellan olika intressen som försöker påverka processen i enlighet med sina nutida agendor, skriver Andersson och Westholm.

Kan vi tackla klimatkrisen med demokratiska medel, eller krävs någon form av auktoritärt styre, kanske en ”grön diktatur” för att klara omställningen? Det är frågan som ställs i en essä av Folke Tersman, professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet. Främst från höger har klimatrörelsen anklagats för att utgöra ett hot mot demokratin – anklagelser som åtminstone vad jag själv kan se saknar grund, snarare används de som alibi för att inte göra något alls. Men inte minst för klimatrörelsens egen del är det viktigt att frågan om hur vi ska lyckas genomdriva en omställning på demokratisk väg analyseras ordentligt, för i takt med att krisen förvärras och handlingsutrymmet krymper växer också risken för att demokratin kan ta skada.

Just därför tycker jag att Tersmans text, där han också granskar vem som ska ta huvudansvaret för att driva klimatkampen – politiker, företag eller enskilda individer –  är en av de allra viktigaste i Klimat och moral. Tersman förenklar ingenting, och hans bidrag med titeln ”Folkstyre vs upphettning – räcker tiden till för demokrati?” kunde bilda underlag för en studiecirkel eller debattkväll. Frågan om med vilka medel klimatkampen ska bedrivas, hur långt den civila olydnaden får dras och om sabotage kan accepteras är värda en noggrann genomlysning.

Timothy Campbell, filosof verksam vid Institutet för framtidsstudier, tar i sin text upp en annan kontroversiell fråga – detta att skaffa ett andra barn (och ett tredje, ett fjärde osv) mitt i en pågående klimatkris. Många människor väljer i dag att avstå från barn med hänvisning till framtida klimatpåverkan men också för att de fruktar att deras barn riskerar att få ett dåligt liv på en allt hetare planet. Som Campbell påpekar är det rimligt att anta att vi har en plikt att minska vårt koldioxidavtryck avsevärt, men gör vi det bäst genom att avstå från barn? Hans vindlande resonemang ifrågasätter ståndpunkter som många kanske uppfattar som självklara. Nej, jag tänker inte här berätta vad Campbell kommer fram till; den som vill veta det får läsa Klimat och moral.

Välgörande klimatetik

Förhoppningsvis ger de här tre nedslagen i Klimat och moral åtminstone en antydan om vad boken erbjuder. Det är alltså en rik bok, som ger mycket råmaterial till reflektioner och debatt. Alla texterna problematiserar klimatfrågan på ett välgörande sätt. Det innebär inte att jag som läsare accepterar alla slutsatser och resonemang; Klimat och moral är en bok som också erbjuder en hel del motstånd. Klimatetik ska inte vara enkelt.

Naturligtvis kan en bok på drygt 280 sidor inte täcka alla aspekter på frågan om klimat och etik. Själv hade jag gärna sett en fördjupad diskussion om storföretagens roll i klimatkrisen och någon jurist hade gärna fått ta upp de rättsfall som aktualiserats på senare tid – bland annat fastslog en holländsk domstol nyligen att oljebolaget Shell inte gjort tillräckligt för att få ner sina utsläpp. Kraven på att göra ekocid storskalig, ofta avsiktlig miljöförstörelse – till brott mot mänskligheten har på senare år framförs med allt större kraft. En rättsfilosofisk diskussion om begreppet ekocid, hur det bör tolkas och hanteras, skulle säkert bjuda på många intressanta frågeställningar.

Detta är dock marginella invändningar: Klimat och moral är såvitt jag kan bedöma en banbrytande bok, som samlar en rad viktiga aspekter på etik i klimatkrisen tid.

Magnus Linton (red):
Klimat och moral.
Nio tankar om hettan. Natur & Kultur, 2021.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.