Med pennan som bygelhorn

av Janne Wass

Jurij Zjuravel är en av de mest populära satirtecknarna i Ukraina just nu. I pauserna mellan sammandrabbningarna på Majdantorget 2014 tecknade han patriotiska bilder och karikatytrer av president Janukovytj. I dag deltar han i försvaret av staden Rivne och väntar på Natos flygplan.

– I morse klockan sex inträffade en explosion vid flygplatsen, säger Jurij ZjuravelNy Tid får tag på honom i slutet av februari. Han bor i norra Ukraina, i staden Rivne, ungefär mitt mellan Lviv och Kiev.
– Alla män i staden söker sig nu till territorialförsvaret. De förbereder bombskydd. Tillsammans med mina kolleger i bandet Ot Vinta kommer jag att försvara mitt hemland. Kvinnor, gamla föräldrar och barn skickas till bombskydden. Vi har inget annat val. Men vi väntar och hoppas att Nato ska hjälpa till att försvara luftrummet.
Att delta i väpnat försvar är inte något som kommer naturligt för Zjuravel. Hans pappa var yrkessoldat i den sovjetiska armén, och han tillbringade stora delar av sin barndom på militärförläggningar, vilket gav honom en dålig smak av armélivet.
– Därför blev jag inte soldat, utan valde andra medel för min kamp: musiken och konsten. De är bättre vapen. Det är bättre att erövra världen med Musse Pigg och rock n’ roll än med gevär.
Zjuravel utbildade sig till lärare i konst och design. Han började teckna politisk satir under president Viktor­ Janukovytjs tid vid makten, och blev rikskänd i samband med de så kallade Majdanprotesterna 2013–2014.
– När studenterna samlades vid Själsvtändighetstorget (”Majdan”) skulle vi ge en konsert där en kväll med mitt band. Men då vi skulle äntra scenen klockan elva på kvällen hade arrangörerna försvunnit någonstans, tekniken burits bort och scenen hade börjat plockas ner. Vi spelade i mörkret utan mikrofoner för en bunt studerande. Sedan stack vi, men hade inte hunnit längre än till Zjytomyr då de ringde och sa åt oss att komma tillbaka. De hade använt våld mot studenterna och Majdanrevolutionen började organisera sig.

Stick hem och måla!
– Vi uppträdde för Majdandeltagarna och stödde kampandan i flera olika städer. Vi åkte till Charkiv, återvände till Kiev, åkte vidare till Lviv. Min strupe klarade inte av det. Rösten försvann. Medan jag återhämtade mig använde jag tiden till att teckna karikatyrer av politiker. Ibland sprang jag hem direkt efter en demonstration och satte mig ner för att måla, och insåg först på morgonen att jag fortfarande hade skor och jacka på mig.
Att han gjorde mer nytta med penna och pensel än genom att slåss med polisen insåg Zjuravel en dag då han anslöt sig till barrikaderna i närheten av Institutskagatan i Kiev. Han lämnade barrikadernas skydd för att följa med en grupp aktivister för att se efter var den ukrainska statens specialstyrkor Berkut hade positionerat sig.
– Någon slog mig plötsligt i skallen. Det var en gammal man som sa: ”Vad gör du här? Stick hem och måla!”­ Då insåg jag att mina teckningar på sociala medier verkligen inspirerar ukrainarna till att kämpa.
Snart ställde Zjuravel ut sina teckningar på Majdan, men den 18 februari 2014 då kravallerna började på allvar, förstörde specialtrupperna utställningen.
Varför tror du att folk dras till karikatyrer i svåra tider?
– Karikatyrer får dig att skratta och skratt gör livet lite lättare att leva. Jag minns att Charlie Chaplin sa om Hitler: ”Min uppgift är att få folk att skratta åt diktatorer. Då är de inte längre rädda för honom, och vinner. Om vi hade börjat skratta åt Hitler tidigare, hade vi snabbare segrat över nazismen.”

Moralbooster
Någon pacifist är Zjuravel inte, trots att han inte själv slog in på den militära banan, utan han gör klart att hans konst är vapen i den väpnade kampens tjänst.
– När kriget mellan Ryssland och Ukraina började 2014 besökte vi militärenheter och märkte att soldaternas moral var dålig, de kände inte till sin historia och de många ukrainska militärsegrarna. Då skapade jag ett litet häfte som jag kallade ”Slag för fosterlandet”, i vilket jag inkluderade illustrationer och korta texter om hur ukrainarna historiskt hade besegrat sina fiender. Vi fick tillbaka bilder av soldater vid fronten som sov med boken.
– Jag är övertygad om att krig alltid är den sista utvägen för att lösa politiska frågor, men en av de prominenta ukrainarna i det rysk-ukrainska kriget 1918–1922, Jurij Gorlis-­Gorskij, sa: ”Då två nationer träter, måste de vita handskarna av”. I dag bombar Ryssland alla städer i Ukraina. Vi är omringade från norr, öster och söder. De försöker landstiga i väster. De ukrainska styrkorna kämpar tillbaka. Och jag kan inte stanna hemma, utan jag ansluter mig till min stads territorial­försvar. I pauserna tecknar jag de ukrainska soldaternas öden och karikatyrer av Putin, samt stöder soldaterna med ukrainska sånger.
Enligt Jurij Zjuravel pågår för tillfället ett krig mellan civilisationer.
– Världen måste ena sig mot Ryssland. Vi är tacksamma för solidariteten med Ukraina. Ryssland ljuger för världen och för sina egna medborgare. Alla konstnärer och artister måste hjälpa till att sprida sanningen. Och minns: fienden försvagas då vi skrattar åt honom.

Foto Sergei Lipko

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.