Kamp för mänskliga rättig­heter i Vanda och i världen

av Mio Lindman

Gashaw Bibani är ett nytt ansikte i Vänsterförbundet och i lokalpolitiken i Vanda, men ivern är stor att vara med och skapa positiv förändring. Hon har engagerat sig för kurders rättigheter, men också hälsovården i Finland ligger nära hjärtat.

— Jag vill kämpa för vem som helst som befinner sig under hot!
Engagemanget är uppenbart när jag träffar Gashaw Bibani, svenskspråkig kurd och Vänsterförbundare, på café Zocerias grönskande gård invid Gallen-Kallelas museum. Bibani lyckas äta lunch samtidigt som hon energiskt kommer in på frågor om Kurdistan, finländsk politik och Vänsterförbundets centrala position när det gäller samhällsutvecklingen i Finland.

Varför förhandla med Erdoğan?
– Varför måste Finland underteckna ett avtal som är politiskt farligt för kurder i Turkiet och Rojava, vad hände med de principer vi vanligtvis står för i Finland och i Europa, utbrister Bibani.
Det är naturligtvis frågan om avtalet som Finland och Sverige slöt med Erdoğans Turkiet för att komma vidare i ansökningen om medlemskap i Nato. Avtalet, som bland annat kräver åtgärder mot ”terrorister”, är enligt Bibani ett hot mot demokratin. Hon ger inte mycket för tolkningen att överenskommelsen inte spelar någon roll i praktiken. Yttrandefrihet och säkerhet står på spel.
– Om en grupp förlorar sina rättigheter kan andra grupper stå näst i tur. Jag är visserligen kurd, men jag uttrycker mig som en politiker som anser att det är viktigt att vi talar högt om detta.
– Erdoğan handlar med allt han har. Hur kommer det sig att Nato tillät att den turkiska presidenten bedrev inrikespolitik genom ett avtal med andra länder, frågar hon, och fortsätter: Turkiet utnyttjade den kritiska situationen och Finlands desperata vilja att gå med i Nato.
– Han spelade sin roll väldigt bra. Genom avtalet lyckades han sätta en terroriststämpel på alla kurder.

Kurdisk kamp i motvind
Den politiska status som kurderna kämpat länge för att uppnå har nu hotats, menar Bibani. När kurderna var med och stred mot ISIS fick deras insats stort erkännande; ett folk på mellan 30 och 45 miljoner gavs ett ansikte. Att kurdernas kamp då fick luft under vingarna såg Erdoğan som ett hot, säger Bibani. Han, som håller på att bygga sitt ottomanska imperium, är rädd för att kurderna skulle skapa en autonom zon i Turkiet. Nato och Europa väljer att inte yttra sig, handeln sätts i främsta rummet, tillägger hon.
Finländska politiker har betygat att inga finländare ska lämnas ut till Turkiet. Bibani är bekymrad över kommande samarbete mellan Turkiets, Sveriges och Finlands säkerhetstjänst. Hur kommer det att påverka kurder som av politiska skäl söker uppehållstillstånd, men som ännu inte fått det, i Finland? Vad sker med dem? Det finns en stor grupp som fortfarande väntar på uppehållstillstånd i Finland, påpekar Bibani. Och en annan oroväckande fråga: hur ser det ut med nästa regering, hur kommer överenskommelsen med Turkiet att tolkas av dem?
– Det finns personer i Finland som fått terroriststämpel för att de gått på en demonstration i Turkiet. Dagen efter vår demonstration i Helsingfors (se Martin Ahlös artikel i detta nummer av Ny Tid) kunde man läsa i turkiska medier att terroristernas stödtrupper får demonstrera fritt i Finland.
– Ja, varför är vi oroliga för avtalet? Vi har sett hur de mänskliga rättigheterna kvästs i Turkiet och hur lagar har ändrats eller ignorerats där. Operationerna i Syrien och Irak, där kurder dödats, är alla olagliga, men ingen utom kurder vågar kalla Erdoğan terrorist.
– Kurder förföljs som grupp, men ingen gör något åt det, man låter förföljelsen fortgå, och nu ger Finland ett slags stöd åt den.

Följa upp avtalet
Gashaw Bibani anser att avtalet med Turkiet slöts helt över huvudet på dem det berör, kurderna. Det är ett misslyckande att det inte under processen med att skapa ett avtal med Turkiet verkar ha funnits någon sakkunnig som skulle ha undersökt dess påverkan på kurder. Nu när avtalet är klappat och klart vore det, anser hon, viktigt att sammankalla en kommission som följer upp och granskar tillämpningen och bevakar kurdernas rättigheter och säkerhet, men också hur avtalets tillämpning står i enlighet med europeisk och finländsk lagstiftning. Vad har skett, hur gick det till och vad kommer att hända nu? En sådan kommission skulle ha en kartläggande, men också en preventiv roll.

Ökande spänningar i Turkiet
Fler och fler demonstrationer pågår i Turkiet och det finns ett brett motstånd mot regimen, inte bara bland kurder. Om ett år är det val, och läget är spänt. Oppositionen har anklagat Erdoğan för att ha gett afghaner och syrier turkiskt medborgarskap för att de ska rösta på honom. Samtidigt, påpekar Bibani, finns det kurder som levt i många år i Turkiet utan att ha fått asyl.
Kurderna har blivit syndabockar, säger Bibani. Regeringens ultranationalism består bland annat i hatet mot denna folkgrupp.
HDP, det prokurdiska vänsterpartiet, växer. I och med att fler och fler fängslas, desto mer växer stödet, hävdar Bibani. Trots att partiet har bara några år på nacken har det samlat miljontals människor. Det fanns en uppenbar beställning på ett sådant parti.
Bibani beskriver de fortgående försöken bland kurdiska grupper av olika slag att förhandla med den turkiska regeringen om att lägga ner vapnen – utan resultat. De kurdiska militära grupperna kommer alltid att ses som olagliga, säger hon, men vad ska de göra, givet hotet från Turkiet? Har kurderna ingen rätt att försvara sig, när deras rättigheter, deras språk och deras kultur, förtrycks?
Bibani associerar till att hon hör ledamöter i en kommunalnämnd i Vanda klaga på den svenska servicen på sjukhuset.
– Betänk vad det innebär att inte få tala sitt språk i offentligheten. Det gör inte att det ena vore mindre viktigt, men det är en ingång till förståelse. Föreställ dig att du inte fått ha ett svenskt namn, gå i skola på svenska och säga att du är finlandssvensk.

Heterogen grupp
Inställningen till Nato är kluven bland kurderna i Finland, säger Bibani. En del kurder är skeptiska mot Nato utifrån hur Erdoğan använder Nato-kortet i Mellanöstern. De som är högersinnade tenderar däremot att vara för Natomedlemskap.
Vi diskuterar en utbredd uppfattning bland en del finländare att de flesta kurder skulle vara vänster. Någon politiskt enhetlig grupp är kurderna definitivt inte, framhäver Bibani, trots att samtliga kurdiska politiska rörelser förenas av ett slags kurdisk patriotism – en kamp mot förtryck.
I olika delar av Kurdistan finns det, säger hon, partier av alla de slag: höger­partier, gröna partier, vänsterpartier, kommunister och partier som fokuserar på att uppnå demokrati i form av kurdiskt självstyre. Den senare typen av parti har fått fäste i södra Kurdistan, i Irak, men också i Iran, medan den kurdiska vänstern är stark i Turkiet och de kurdiska delarna av Syrien.
Även om kampen för att stärka kurderna som folk är gemensam kan den kampen få auktoritära drag, menar Bibani och nämner regimen, präglad av premiärminister Masoud­ Barzani, i den kurdiska autonoma delen av Irak.
– Där råder inte längre någon demokrati, även om partiet kallar sig demokratiskt. Regimen har också fundamentalistiska drag.
Trots oenigheterna finns det även tendenser att skapa opolitiska rörelser för att bygga upp kurdiska autonoma zoner. KRI i Irak och Rojava i Syrien visar att det autonoma systemet verkligen fungerar, hävdar Bibani; hoten är yttre. De här försöken behöver dock tid för att kunna växa och slå rot, ännu så länge är de små och sköra.

Brett engagemang
– Politik är inte roligt. Det handlar om att förändra samhället, om att få makt att kunna förändra.
Gashaw Bibani har varit aktiv i politiken i cirka ett år. Hon är suppleant i stadsfullmäktige men är ordinarie i hälsovårdsutskottet. Hon sitter även i styrelsen för välfärdsområdet i Vanda och Kervo. Ändå märker man att hon funderat mycket på vad politik är för henne.
– Många av oss kurder är redan politiskt aktiva.
Även om hennes aktivism på senare tid i rätt stor utsträckning har kretsat kring den kurdiska gruppen understryker Bibani flera gånger under intervjun att hon bryr sig om alla människors rättigheter i Finland.
– Eftersom jag engagerar mig för kurdernas sak tror människor att jag inte bryr mig om Finland.
Rättvisepatos drev Bibani in i politiken. Hon ville vara en samvetes röst i ett politiskt klimat som hon upplever att har fjärmats från vanliga människor. Själv beskriver hon sig som en Matti Meikäläinen och hon säger att hon inte motsvarar bilden av den ”typiska” vänsterförbundaren. I politiken vill hon ta ställning för den lilla, vanliga människans vardag och granska och påverka hur politiska beslut påverkar dem.
– Jag gick med i Vänsterförbundet för att jag tycker partiet är bäst!

Vänsterförbundet fungerar som en buffert
Stödet för Vänsterförbundet ligger stabilt på kring 8 procent i Vanda. Ungefär på samma nivå som i landet överlag.
– Vi är inte ett jättestort parti i fullmäktige, men vi hörs och tar ställning. Samma gäller i välfärdsområdets styrelse. Om vi inte själva kan dra igång stora förändringar ser vi ändå till att vara en buffert för att stora negativa förändringar inte ska ske. Det är en viktig, om än lite otacksam, uppgift. Det är just vad det betyder att försvara den vanliga människan, att vara en buffert.
– Bland annat därför har Vänsterförbundet inte fått så stor synlighet, tror hon. Vi gör en massa arbete bakom kulisserna men vi glömmer kanske bort att lyfta fram det. Just därför är det fel att säga att Vänsterförbundet är ett populistiskt parti.
– Det är ändå kämpigt att vara en sådan buffert. Fronterna finns på flera håll, de kan bestå av Samlingspartiet och Sannfinländarna, men ibland till och med av SDP.

Integritet
Bibani berättar att hon har haft en rätt negativ bild av politiken. Under valkampanjerna slängde politikerna ut vidlyftiga löften, som sedan när valet var över inte syntes så mycket i praktiken. Fortfarande stör hon sig på falska löften.
– Det fanns en politiker som i sin kampanj i välfärdsområdesvalet betonade att välfärdsområdet inte ska vara något administrativt slukhål för pengar (”himmeli”), att pengarna ska gå till sjukvården. Men när det sedan var dags för styrelsen att ta beslut om välfärdsområdets styrelses arvoden fick Vänsterförbundet igen finna sig i rollen som buffert. De som drev kampanj på ovan nämnda vis stödde ändå inte Vänsterförbundet, som talade för måttliga arvoden.
– Det är viktigt med integritet i politiken. Den går lätt förlorad.

Foto: Mio Lindman

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.