Zagorka Golubovic ställer presidenten mot väggen

Den gångna valkampanjen i Serbien har dominerats av ekonomiska frågor. En av dem som lyft fram ämnet på dagordningen är en framstående en framstående samhällsanalytiker och kritiker.

”Käre Boris, läget är katastrofalt”, skriver Zagorka Golubovic den 10 februari i ett öppet brev till president Boris Tadic inför valet i Serbien. Hon har sett politiska ledare komma och gå, och med dem olika versioner av förtryck, hierarkiska strukturer, skenmanövrar och undfallenhet. I brevet till Tadic skriver Zagorka Golubovic att han måste se över och korrigera de kontroversiella privatiseringar som skett, om han önskar se ett demokratiskt Serbien. Uppmaningen går nu vidare till den blivande presidenten Tomislav Nicolic.

Zagorka Golubovic är professor emerita i socialantropologi och en av grundarna till Institutet för filosofi och samhällsvetenskap i Belgrad. Hon har levt och forskat i Belgrad under Tito, Milosevic, Marovic och Tadic – i Federala Folkrepubliken Jugoslavien, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Statsförbundet Serbien och Montenegro och nu Republiken Serbien.

Ny generation

Bland närmare 6,7 miljoner väljare finns en ny generation serber som röstar i vårens president-, parlaments- och lokalval. De yngsta väljarna är uppvuxna med följderna av 1990-talets krig, NATO-bombningar och isolering. Presidentvalet står nu mellan den EU-positiva presidenten Boris Tadic (Demokratiska partiet, DS) och nationalpopulisten Tomislav Nikolic (Serbiska progressiva partiet, SNS). I sitt öppna brev till Tadic ställer Golubovic frågor kring ekonomin, frågor som hon anser att folket borde få klarhet i eftersom hon ser dem som centrala för landets utveckling. Frågor som hon menar handlar om medborgarnas framtid.

Det öppna brevet nådde massorna och framförallt det politiska etablissemanget som inte längre kunde värja sig mot journalisternas frågor, vars allmänintresse nu var uppenbart. Även om ekonomin nu varit i fokus i den serbiska debatten och valkampanjen, har politikerna främst berört den i samband med den eventuella anslutningen till EU. Många av de frågor som Zagorka Golubovic har ställt är fortfarande obesvarade – oegentligheter, ibland på EU:s initiativ, återstår att korrigera.

Konkurser

I brevet ger Golubovic flera exempel på företag som sålts för mer eller mindre symboliska summor, företag med spetskompetens och internationell konkurrenskraft, och hänvisar till egna och kollergers studier som alla visar på en stor mängd privatiseringar som lett till katastrofal utveckling för företagen och landet.

Hon skriver bland annat: ”Varför har du i flera år tolererat belysning av för landet dåliga privatiseringar, vilka påbörjades av Vojislav Kostunica och har fortsatt under den period som du har varit vid makten, utan att insistera på att riva upp kontrakten med de nya ägarna, som avsiktligt har drivit de köpta företagen i konkurs och bokstavligen förstört ekonomin? (Man skulle kunna hävda att det inte ingår i Din jurisdiktion att blanda dig i ekonomin, men följderna av dessa transaktioner påverkar hela samhället och är därmed presidentens domän.)”

De många privatiseringarna, och de konkurser som följde på dem, har lett till utbredd arbetslöshet. Det i sin tur har lett till att en del arbetare gått samman och stämt dem som sålt och köpt företagen, vunnit i domstol och sedan själva köpt och drivit företagen – med vinst.

Enligt Golubovic, som även sitter i det serbiska anti-korruptionsrådet, är presidenten ansvarig för landets öde – om landet skall demokratiseras eller inte.

– Det handlar inte längre om ekonomin, privatiseringarna, utan om vilken riktning landet skall gå, säger Zagorka Golubovic och tillägger:

– Presidenten fastställer strategierna för utveckling och måste hålla i minnet vilka strategiskt viktiga tillgångar som Serbien förlorar så snart de är sålda.

Gordana Malesevic

Zagorka Golubovic

År 1968, under Tito, försökte regeringen få universitetet i Belgrad att suspendera Zagorka Golubovic och sju andra professorer. De ansåg att de åtta professorerna var ”personer som fostrar ungdomar i negativ anda, fostrar dem till statsfiender” och därför borde de bli avskedade. Men på den tiden var universiteten i Jugoslavien, till skillnad från till exempel dem i Sverige, självstyrande och Golubovics kolleger var nöjda med henne och det arbete hon utförde.

Den politiska ledningen införde då en ny lagparagraf: ”Om enskild professor agerar emot samhällets intressen kan republikens rådsförsamling ta beslut i stället för universitetskollegiet”, vilket resulterade i att åtta professorer blev avstängda från all undervisning på universitetet.

Det hindrade dem dock inte från att utöva sitt yrke på annat sätt. En del av dem, däribland Golubovic, ingick i den grupp filosofer som gick under namnet Praxisgruppen. Från 1964 till 1974 hade Praxisgruppen en ”filosofisk” sommarskola vid Adriatiska havet som samlade tänkare från all världens hörn – Afrika, Amerika, Sovjetunionen.

Att bli suspenderad hindrade inte heller Golubovic från att forska. 1973 gavs Covek i njegov svet, Människan och hennes värld, ut. Det är en socialpolitisk studie av dåtidens Jugoslavien, och utgivningen av den ledde till att hon blev stämd.

År 1981, tio år efter suspenderingen och ett år efter Titos död, togs professorernas fall upp av ILO, FN:s arbetsmarknadsorgan. Det resulterade i att regeringen tvingades återinrätta dem. Statsledningen ville inte låta dem arbeta på universitetet, men de åtta professorerna accepterade inga andra tjänster. Resultatet av utdragna förhandlingar blev ett nystartat Institut för filosofi och samhällsvetenskap.

Tomislav Nikolic

Den nyligen valda presidenten Tomislav Nikolic kommer att tillträda i juni. Det blev tredje gången gillt för Nikolic, som två gånger tidigare förlorat mot den avgående Boris Tadic i presidentvalet. Men, som Gordana Malesevic skriver i artikeln intill, har den uselt skötta ekonomin och den utbredda korruptionen skapat bred kritik mot Tadic. En annan orsak till Nikolics seger är de allt svalare känslorna för EU. Tadic och hans demokratiska parti har målmedvetet arbetat för att föra in landet i EU, medan Nikolic snarast är känd som EU-kritisk nationalist.

Nikolics kappvändning i fråga om EU är remarkabel. Han hade en framstående post i Slobodan Milosevics regering och det finns misstankar om att han gjort sig skyldig till krigsbrott under kriget i forna Jugoslavien. Nikolic var i flera år ordförande för det ultranationalistiska Radikala partiet och har sagt att han hellre ingår en koalition med Ryssland än ser Serbien gå med i EU. År 2008 grundade han sitt nuvarande parti, Progressiva partiet, med en mjukare approach, men lyckades få med sig många av sina gamla partimedlemmar. På senare år har han också mildrat sin inställning till EU, och lovade inför valet att fortsätta på Serbiens utstakade väg till ett EU-medlemskap. 

Många misstänker ändå att denna vändning främst är ett trick för att locka väljare. Nikolic har också tydligt sagt att något EU-medlemskap inte är tänkbart om de europeiska länderna inte böjer sig för Serbiens vilja i fråga om Kosovo. Redan under Tadics tid var Kosovo en knepig fråga för relationerna mellan EU och Serbien, och Nikolics starka hållning i frågan kan bli en verklig stötesten i EU-förhandlingarna.

Det återstår ändå att se huruvida den nya presidenten på allvar kan påverka politiken i landet. Tadics styrande Demokratiska parti led visserligen en förlust i vårens parlamentsval, men är fortfarande största parti, och har nått en preliminär överenskommelse med valtrean, Socialistiska partiet. Om överenskommelsen håller, kan dessa två bilda en majoritetsregering och helt lämna Nikolics progressiva parti utanför regeringssamarbetet. Vissa analytiker anser att Nikolics seger var en näsknäpp för Tadic, men inget mer än så.

Janne Wass