I morgon onsdag fyller Arthur Blomqvist i Helsingfors 70 år. Vi besökte på måndagen kamrat Blomqvist i hans hem och anhöll om en intervju. Blomqvist blev störd i sin middagslur, men tog inte illa opp fördenskull utan var genast med på saken.
Hur känns det att fylla 70 år? var den inledande frågan.
— Ingenting särskilt. jag känner mig fortfarande som 20 år, kom det rappa svaret.
Det var roligt att höra. Kanske kamrat Blomqvist vill berätta litet om sitt liv och om märkligare händelser under årens lopp.
— Gärna. Jag år född i Borgå, där jag gick i folkskola och därefter i Borgå folkhögskola. År 1897, alltså Vid 19 års ålder, flyttade jag till Helsingfors och har alltsedan dess varit bosatt här. Här tog jag, då seklet var ungt, lokomotivförarexamen och besökte förutom industriskolan även andra fackkurser. Jag arbetar alltjämt sedan år 1925 som verktygsfilare vid Helsingfors stads trafikverk. Två skilda gånger blev jag avskedad från järnvägen av politiska skäl och ånyo anställd.
Vi skulle också gärna höra litet om kamrat Blomqvists verksamhet inom arbetarrörelsen, i all synnerhet då vi vet att Lenin bott i Blomqvists hem under den tid han år 1917 vistades i Finland som flykting.
— Ja, min verksamhet i den politiska arbetarrörelsen daterar sig från år 1902. Nämnda år anslöt jag mig till Helsingfors svenska arbetarförening och verkade inom denna till år 1918. Till den fackliga rörelsen har jag likaså hört alltifrån sekelskiftet.
(Han framvisar närmare femtio år gamla medlemsböcker)
– Klart för mitt minne står tiden från år 1905 då min hustru Emilia och jag under kamrat K.H. Wiiks ledning deltog i arbetet för att hjälpa ryska och polska revolutionära flyktingar efter blodbadet i Petersburg den 22 januari 1905. Jag minns också väl den gång i början av augusti 1917, då jag avhämtade Lenin från Centralgatan till mitt dåvarande hem vid Tölögatan 46. ett fyravånings stenhus, som alltjämt står kvar. Lenin bodde hos oss i sex veckor och gjorde ett mycket sympatiskt intryck. Han var anspråkslös och stillsam och sysselsatt med förberedelserna för revolutionen. Han skrev också en bok under vistelsen i vårt hem och skänkte oss och kamrat K.H. Viik varsitt med namnteckning försett exemplar av nämnda bok. Den handlade om bondefrågan i Ryssland. Lenin var mycket arbetsam. Hela den långa arbetsdagen skrev och läste han eller besökte hemliga möten. Han följde också noga med tidningspressen. En gång då han kom hem med några tidningar pekade han skrattande på en notis i en rysk tidning där det påstods att Lenin befann sig i Petersburg och att Kerenski snart skulle spåra upp och häkta Lenin. Det behövs en bättre karl än Kerenski härtill, anmärkte Lenin. En gång fick Lenin besök av sin hustru Krupskaja och Lenin var mycket glad över det besöket. När Lenin tog avsked av oss hade han maskerat tig så skickligt att min hustru inte kände igen honom förrän han tackade oss för gästfriheten. Han begav sig därefter till Petersburg där kort därefter revolutionen utbröt och genomfördes. Under inbördeskriget i vårt land 1918 tillhörde jag folkkommissariatet som svensk representant, berättar Blomqvist vidare.
– Jag blev häktad i Kotka den 1 maj och i augusti samma år dömd till döden. Genom utländska makters intervention räddades jag dock till livet, men fick sitta fängslad i fyra år och fick stifta bekantskap med åtta fängelser. Efter frigivningen verkade jag åter inom Helsingfors svenska arbetarförening, men då fru och K. H. Viik år 1940 utstöttes av K.A. Fagerholm ur föreningen avgick jag och flera andra samtidigt därifrån. Jag tillhör nu Finlands Kommunistiska Parti och föreningen Forna rödgardister. Jag tänkte delta i arbetarrörelsen så länge mina krafter det medger, säger kamrat Blomqvist till slut.
Vi tackar för uttalandet och tillönskar ynglingen på 70 vårar fortsatt hälsa och kraft.
— Kom igen då jag fyller 100 år, säger Blomqvist med skälmen i ögonvrån. då vi tar avsked, kanske jag ännu får uppleva märkliga saker att berätta om.
Ja, måtte det pigga födelsedagsbarnet leva till sitt hundrade år!
Allan Asplund
Fotnot: tyvärr fick Arthur Blomqvist inte se sin 100-årsdag, utan gick bort bara tre år efter att denna intervju gjordes. Blomqvists dödsruna kan läsas här. Artikeln är digitaliserad 19.5.2017.
