Närmare hundra åhörare trängde in sig i källaren till Bar de Marchi i Bologna för att höra Sara Montinaro och Roberto Cipriano, aktiva i nätverket Ya Basta, berätta om erfarenheter och lärdomar från sin resa till en by utanför Kobane. I samband med föreläsningen gav de en intervju för Ny Tid om sin resa och om Rojavas politiska betydelse.
För litet mer än två sedan tog kurdisk gerilla över makten från regeringsstyrkorna i Syriska kurdistan, eller Västra kurdistan (Rojavayê Kurdistanê), och skapade en egen konstitution som kännetecknas av bland annat deltagardemokrati och jämlikhet mellan könen.
Antropologen David Graeber drar i The Guardian en parallell mellan de revolutionära kurderna och frihetskämparna under spanska inbördeskriget, och beskriver Rojava som en av de få ljuspunkterna som dykt upp under den tragedi som kriget i Syrien har inneburit.
Tidigare i november åkte Sara Montinaro och Roberto Cipriano till den turkiska staden Suruç som ligger 8 kilometer från den syriska gränsen, med Kobane precis på andra sidan. Därifrån tog de sig till byn Mesher som ligger mindre än en kilometer från Kobane, men på Turkiets sida. Mesher är viktig eftersom byn är en samlingsplats för dem på turkiska sidan som stöder revolutionen i Rojava. Det är också dit som folk från andra länder kommer för att observera situationen och hålla koll på ifall IS försöker korsa gränsen mellan Syrien och Turkiet.
Montinaro berättar att samhällslivet i Mesher bygger på samma koncept och ideal som i Rojava.
– På morgonen åt alla tillsammans och allt var gratis. Sedan hade alla olika sysslor och på kvällen samlades man igen på offentliga platser och talade eller sjöng. Det var ett bra sätt att få en uppfattning om hur det vanliga livet ser ut i Rojava.
Från och med november kommer det att finnas en kontinuerlig rotation av folk från Italien som åker till området för att delta i, se och skriva om samhällslivet och revolutionen. Enligt Cipriano handlar det både om att upptäcka och lära sig och om att hjälp till.
– Vi vill ha en mera aktiv och konkret solidaritet med karavaner som för in förnödenheter, mediciner, kläder och leksaker.
Jämlik maktfördelning
Montinaro och Cipriano har intervjuat koordinatorerna för Kobane och för hela Rojava och fått en inblick i bland annat hur beslutsfattandet går till, hur administrationen ser ut, och vad kvinnornas roll är.
Deras slutsats är att projektet i Rojava som ett demokratiskt projekt har en bred politisk relevans världen över. Cipriano förklarar att projektet i Rojava bygger på fyra principiella punkter: demokratisk konfederalism, kvinnornas roll, självförsvar, och basinkomst.
Demokratisk konfederalism är ett koncept som är nytt för den här revolutionen, och som istället för en central stat bygger på självorganisering och självstyre.
– Projektet i Rojava eftersträvar inte byggandet av en ny nation enligt den gamla nationalitetstanken.
Det är en betydelsefull förändring, som förhoppningsvis kan hjälpa världen att gå bortom fixeringen vid gränser.
Projektet Rojava försöker alltså inte upprätta en ny oberoende kurdisk stat, utan en ny form av demokratiskt styre underifrån. Men det finns också en parallell parlamentarisk verksamhet. Rojava är uppdelat i tre kantoner med regionell autonomi.
Den andra punkten handlar om en jämlik maktfördelning, och Montinaro berättar om kvinnans roll i revolutionen. Det är inte bara i gerillan som kvinnorna är väl representerade, utan också i administrationen. I Rojavas konstitution finns det inskrivet att varje beslutsfattande organ eller institution måste bestå av åtminstone 40 procent av endera könet för att beslutet ska äga giltighet. Och även ledarposterna är tudelade.
– Städerna leds av två personer, en man och en kvinna. Och i kommunerna består de styrande av fem män och fem kvinnor.
Rojava visar vägen
Mansrollen är stadd i förvandling och man arbetar aktivt mot patriarkalt våld. Föreställningarna om familj och heder har förändrats kraftigt.
– Som alla vet strider kvinnor i gerillorna. Vi träffar många fäder som visar upp bilder på sina döttrar på sin telefon, och stolt berättar att de är i Kobane och ”kämpar för oss”.
Självförsvaret bedrivs av YPG, Rojavas folkarmé som väljer befäl genom interna val. Enligt en rapport från tankesmedjan New Compass hade det före det syriska inbördeskriget påbörjats en demokratisk och fredlig samhällsomvandling, och när kriget utbröt beslöt man sig i Rojava för att varken alliera sig med regimen eller oppositionen utan endast försvara sig själv.
Den sista punkten är ”verklig basinkomst”: man delar ut mat, kläder, mat och allt möjligt annat som kommit till Suruç. Montinaro kommenterar att verklig basinkomst inte endast handlar om välgörenhet, utan om en politisk idé om fördelning som aktivt vänder sig mot kapitalismen.
Det demokratiska experimentet i Rojava har betydelse för sociala rörelser världen över. Att människor från bland annat Italien åker ner för att ta del av den politiska process som nu utspelar sig handlar inte bara om att hjälpa till, utan även om att göra praktikerna till en del av den egna politiska verksamheten, i detta fall i Italien och i Europa.
– Vår erfarenhet är bra för våra projekt här i Italien. Vi kom tillbaka till Italien från Suruç med nya perspektiv på samarbete.
Både Cipriano och Montinaro menar att det finns mycket att lära sig av Rojava.
– Vi tror att det är bra att dela med oss till våra kamrater, vänner och folk i allmänhet om vad som händer i Mellanöstern, om sådant som dagstidningarna inte skriver om, till exempel fenomenet demokratisk konfederalism.
Fredrik Österblom och
Valter Sandell
