JAG VILL BEHÅLLA PRECIS ALLTING
Ida Fellman recenserar Sanna Tahvanainens Jag vill behålla precis allting.
Tänk att få en suggestiv, sugande berättelse och samtidigt en intensiv och stark lyriksamling. Det kan man med Sanna Tahvanainens nya diktsamling Jag vill behålla precis allting.
Personerna i diktsamlingen är jag (kvinnan) – du (mannen) och barnet (en gång flickan!). Platserna är många, men främst Källskär, den idylliska skärgårdsön, dit turisterna kommer i drömmen eller verkligheten. De andra platserna existerar också i drömmen och verkligheten: Cadiz, Sinai, Visby, Stockholm. Och överallt finns kärleken och övergivenheten. Det är alltid någon som blir lämnad, och det är ofta barnet:
Personerna i diktsamlingen är jag (kvinnan) – du (mannen) och barnet (en gång flickan!). Platserna är många, men främst Källskär, den idylliska skärgårdsön, dit turisterna kommer i drömmen eller verkligheten. De andra platserna existerar också i drömmen och verkligheten: Cadiz, Sinai, Visby, Stockholm. Och överallt finns kärleken och övergivenheten. Det är alltid någon som blir lämnad, och det är ofta barnet:
Från middag till middag med hungerkonstären Elmer Diktonius
Diktonius-seminariet i Grani maj 96: allt avslöjas, t.o.m. matsedeln.
För omgivningen är det lättare att handskas med sina döda konstnärer än med sina störande levande. Elmer Diktonius-seminariet var därför på sin plats i Grankulla på Arbetarakademin till Diktonius’ 100-årsdag 3.-5.5 1996. För oss var seminariet en verkligt rolig och spännande upplevelse. Den första dagen besökte vi den paqvalénska villan, där Diktonius bodde under en del av sin tid i Grankulla. Sedan åt vi supé på Vallmogård. Vi fick höra lokalt skvaller om redan döda Grankulla-konstnärer. (Om de var omtyckta under sin levnadstid kan man kanske fråga sig.)
