Vykort från Sverige
I antologin ”Så bra svenska du talar!” närmar sig de flesta skribenterna mötet med Sverige genom att bolla med dels socialdemokratin, dels ”sverigedemokratin”. Johanna Koljonens avslutande kritiska text blir ett av de få undantagen i sammanhanget – hon lyfter upp föraktet mot det finska.
Välskrivet men välbekant om Siri von Essen
Ny Tids recensent Ronja Boije, undrar om Lena Einhorns roman Siri tillför något nytt till den digra kanon som redan finns om Strindbergs och von Essens äktenskap.
Maria Åkerblom i trons ljus
Gustav Björkstrands ovilja att avfärda Maria Åkerblom-rörelsen som ren galenskap landar slutligen i en ganska modig hållning för en före detta biskop: detta är också kristendom, detta är också vad tron kan nyttjas till, skriver recensenten.
När en pjäs om Maria Åkerblom sattes upp på Wasa Teater 2005 upplyste min morfar plötsligt familjen om att på hans ladugårdsvind i Karleby stod minsann Åkerbloms släde parkerad sedan drygt åttio år tillbaka. Den hade köpts in av gårdens dåvarande ägare när åkerblommorna lämnade trakten och sålde allt de hade. Enligt uppgift hade köparen önskat hålla sin släkts egendom samlad även om släkten splittrades av den religiösa sekten.
Historien om släden som Maria Åkerblom sägs ha åkt i berättar något om hur ägor och familjer slogs i bitar i hennes framfart, men den säger också något om hur länge spåren faktiskt lever kvar. Därför har Gustav Björkstrands historiska biografi Maria Åkerblom. Sändebudet med makt över liv och död bärighet ända in i vår samtid. Närmast nuet kommer vi i det kapitel där Björkstrand berättar om hur han under sin forskning hotats både en och två gånger, förmodligen av Åkerblomanhängare som också efter hennes fängelsedom och död var beredda att begå brott för hennes skull.
Så hur började allt? Det var i Karlebytrakten som själva rörelsen kring backstugudottern från Snappertuna tog fart. Som artonåring höll Maria Åkerblom (1898–1981) sina första dvalatal för nyfikna åhörare i Nyland, men i Österbotten började hon mer systematiskt välja ut en närmare krets av anhängare. Genom att tala direkt till åhörarna under sina dvalatal knöt Åkerblom skickligt till sig blivande anhängare och fick dem att tro att just de var utvalda. Runt 700 personer anslöt sig till rörelsen och 228 av dessa gav senare upp sina liv för att följa med Maria till Helsingfors när situationen i Karleby blev ohållbar i början av tjugotalet.
I moderns tunga skugga
I Tusenblad, en kvinna som snubblar, skärskådar Birgitta Boucht mor- och dotterrelationens förkvävande band.
Pärmbilden på Birgitta Bouchts nya roman Tusenblad, en kvinna som snubblar är minst sagt intagande. Två åldrande händer i så stark förstoring att de nästan är skrämmande. Händerna tillhör huvudpersonen Tusenblad, den gamla kvinnan som ramlar i badkaret, bryter lårbenshalsen och blir liggande i väntan på att någon ska hitta henne. Ändå stämmer bilden på händerna inte helt överens med den bild av Tusenblad som under romanens gång mejslas ut. Pärmbildens händer är överströdda med djärva och karismatiska ringar med en antydan om att dessa egenskaper även gäller deras bärare, men Tusenblad själv är kantstött och har under sitt liv många gånger famlat efter sin identitet. Under den obestämda tiden i badkaret företar hon en sista minnesfärd genom sitt liv för att förstå sina val och vem hon är.
Överdådig surrealism à la Sverigebåt
Hannele Mikaela Taivassalos senaste roman utspelar sig i ödesmättade vinklar och vrår.
Åh, kom och se här! Med den uppmaningen bjuds läsaren in i Hannele Mikaela Taivassalos senaste roman. Tillsammans med berättaren skarar vi oss till trappdväljarna som smyger upp och ner i trappuppgångar och tjuvlyssnar intill dörrar för att få reda på vad som sker i händelsernas centrum.
