I Sverige väntar allmänheten just nu med andlös spänning på Vänsterpartiets (V) besked huruvida partiet stöder socialdemokratiskt ledd regering med stöd av Centern (C), Miljöpartiet (MP) och Liberalerna (L). Efter att sosseledaren Stefan Löfven och Centerordföranden Annie Lööf meddelat att de är redo att gå över över blockgränserna är situationen sådan att Vänsterpartiet, med åtta procents riksdagsmandat, är i vågmästarroll. Överenskommelsen mellan C och S har på vänsterhåll allmänt betraktats som Löfvens kapitulation inför högern, och innehåller bland annat en klausul som utesluter att V får något inflytande i regeringen, men trots det krävs Vänsterpartiets välsignelse för att regeringen ska ha mandat att agera. ”’Kommunister’ och ’rasister’ har den mellanborgerliga samlingen pekat ut som politiker de inte vill ha något samröre med”, enligt Lotta Gröning på Aftonbladet.
Alternativet i detta nu är i praktiken nyval. Vänsterordförande Jonas Sjöstedt & Co är alltså nu på sätt och vis ensamt ansvariga för hur Sverige rider ut regeringskrisen.
Gröning skriver att det lutar mot ett ”nej” från V: ”Stefan Löfven överger en trogen samarbetspartner som räddat S genom årtionden, i alla möjliga besvärliga lägen, bara för att få behålla makten. Till råga på allt ska han som statsminister sänka marginalskatter, försämra arbetsrätten, trerubbla Rut och införa marknadshyror. S-ledningen har förvillats av sin girighet efter makt – bara Stefan Löfven får vara statsminister driver S tydligen vilken politik som helst.”
Till SVT sa Jonas Sjöstedt förra året att V inte kommer att ”bli en dörrmatta” för en S-ledd regering med C, L och MP. Situationen kan ändå vara en annan nu då V står som den sista säkerhetsventilen för att förhindra ett omval. Till saken hör att Sjöstedt också i starka ordalag har fördömt både tanken på nyval, samt tanken på en regering ledd av Moderaterna, något som enligt svenska politiska kommentatorer ser ut att bli verklighet, på båda punkter, om V inte accepterar överenskommelsen.
Enligt Ewa Stenberg på Dagens Nyheter har V i praktiken ingeting att vinna på att avfärda överenskommelsen på kort sikt, om inte Löfven i sista minuten kommer med något slags olivkvist till Sjöstedt, som skulle innebära någon form av inflytande i regeringen. Men i ljuset av överenskommelsen med C och L är det osannolikt, enligt Stenberg. Därför förutspår hon att V, trots häftig kritik från de egna, trots allt godkänner överenskommelsen, för att undvika att stämplas som partiet som förorsakade omval. Att kritiken blir hård hursomhelst är klart, antingen inifrån partiet eller utifrån. Tidigare V-ledaren Lars Ohly skriver i ett debattinlägg i SvD att det trots det är otänkbart att V skulle välsigna regeringssamarbetet: ”Svarte Petter-kortet ska landa hos Vänsterpartiet, det är tanken. Och i någon mån är det naturligtvis ett dilemma att partiet riskerar att fälla en socialdemokratisk statsministerkandidat tillsammans med det nationalkonservativa blocket. Men alternativet – att släppa fram en statsminister som lovat föra centerpolitik – måste ändå betraktas som uteslutet.”
En helt annan fråga är också vad den här överenskommelsen betyder inte bara för Socialdemokraterna, utan för Sveriges politik överlag. Många vänsteranhängare och vänstersossar har rasat över att partiledningen skakat hand med C, som i dag av många uppfattas som till och med mer nyliberalt än Moderaterna (M). På ledarplats i Aftonbladet skriver Anders Lindberg att en Sosseregering utan inflytande från V helt enkelt är en dålig idé: ”En tydlig erfarenhet är dock att Vänsterpartiet behövs om det ska bli bra rödgrön politik. Många av de förslag Socialdemokratiska statsråd brukar skryta om, som glasögonbidrag och gratis läkemedel för barn, gratis tandvård upp till 23 år, färre karensdagar och bättre villkor för sjuka och arbetslösa är V-förslag. Det vore dumt av Stefan Löfven och Magdalena Andersson att inte även i fortsättningen lyssna med vänsterörat. Dessutom kan jag lova att Aftonbladets ledarsida och många andra annars kommer att skruva upp volymen.”
Lotta Gröning på borgerliga Expressen är inne på samma linje i en kolumn, och argumenterar för att V trots allt borde fälla Löfven: ” Länge har diskussionen funnits i Sverige att vi bör eller kommer tvingas gå mot ett tvåpartisystem. Men aldrig i min vildaste fantasi har jag trott att vi till och med kommer att eftersträva ett enpartisystem. Tendensen är mycket oroande. Utan möjlighet till påverkan för Jonas Sjöstedt finns det inte längre någon vänsterpolitik i Sverige. V har ingenting att vinna på att rösta fram Löfvens nya regering. Det enda rimliga – för att få genomslag för vänsterpolitik, och för en fungerande demokrati – är att rösta emot Löfven och satsa på extraval. Jonas Sjöstedt gjorde ett lysande val och nu har han chansen att etablera sig som det största vänsteralternativet i riksdagen. Han ger i så fall samtidigt den socialdemokratiska rörelsen en chans.”
Jenny Madestam, presenterad som ”Expressens statsvetare”, vad det nu innebär, anser att det är omöjligt att förutse vad Sjöstedt kommer med för besked: ”Men det är en ganska tuff process för Jonas Sjöstedt just nu. Jag tror att vi får vänta ut tiden här och se om det kommer något besked senare i dag. I morgon får vi definitivt ett besked.”
Den sista statsministeromröstningen i Sverige hålls på onsdag. Om ingen statsminister kan utses då, blir det en fjärde omröstning — där M:s Ulf Kristersson teoretiskt kan väljas till statsminister om C och L ändrar ståndpunkt. Om konstellationerna inte ändras, och vare sig Kristersson eller Löfven får en majoritet bakom sig, blir det extraval.
EDIT 13.1.2019 kl. 23.20: Lade till en mening om en fjärde omröstning i sista stycket.
Text Janne Wass
Foto Vänsterpartiet Göteborg
