Etikettarkiv: asylsökande

Har myndigheterna bråttom att skicka ut folk ur landet?

Tre frågor till Tom Ingvesgård, kyrkoherde vid Närpes församling som hjälpt asylsökande skaffa både pass och arbete.

1. En man du nyligen hjälpte i processen att få arbets-uppehållstillstånd togs i förvar av polisen, kan du berätta närmare vad som skedde?

– Hassan Bilal från Ghana hade bott hos församlingen och vi hade hjälpt honom på vägen och lämnat in en ansökan för arbetsuppehållstillstånd, men efter att vi var på förhör vid polisinrättningen i Vasa kom två civilklädda poliser och det hela slutade med att kyrkoherden åkte hem och Hassan fördes till förvaret. Han är just nu i Joutseno och väntar på besked om uppehållstillstånd eller då möjligen en resa tillbaka till Ghana.

2. Vad säger lagen om att en församling inhyser asylsökande under uppehållsprocessen?

– Enligt en av de advokater vi frågade finns det nog rum inom lagen för att Hassan skulle ha fått vara  hos oss i väntan på beskedet, men det gick då tydligen inte. Man måste ju undra varför myndigheterna ska ha så bråttom med att skicka ut en man som Hassan ur landet för att invänta beslutet då han ju har heltidsjobb inom godkänd bransch och bor hos oss och då inte är en belastning för samhället överhuvudtaget.

3. Finns problemet inom de rådande strukturerna eller på individplan inom myndigheterna?

– Bra fråga. Jag kan ju säga som så att man nog träffar på många olika sorters myndighetspersoner men jag vet inte om det sist och slutligen är en fråga om ideologi eller politik eller något annat. Jag förstår inte varför det är så noga var dessa personer inväntar beskedet. Myndigheterna skulle gärna få bedöma individuella fall med större sensitivitet.

Text: Felix Fortelius
Foto: Patric Sjölander

“Migris linje har skärpts” – Vänstern och de gröna bestörta över färsk asylstudie

Den färska studie gällande finländska Migrationsverkets beslut om internationellt skydd väcker bestörtning inom Vänsterförbundet och de gröna. Studien kom bland annat fram till att  Migri år 2015 (april-augusti, alltså före de stora mängderna flyktingar sökte sig norrut) gav positivt besked åt 86% av 18-34-åriga irakier som sökt  internationellt skydd i Finland, jämfört med 21% år 2017. Så här kommenterar Vänsterförbundets ordförande Li Andersson:
– Regeringen måste omedelbart reagera och se till att asylsökandes rättskydd förbättras. En människogrupps rättsskydd har försämrats på ett dramatiskt sätt och det har skett, inte via demokratiskt godkända förändringar av lagstiftningen utan via aggressiva politiska påtryckningar från Juha Sipiläs regering, säger Andersson.

Touko Aalto, ordförande för de gröna, kräver i ett pressmeddelande snabba och resoluta tag av inrikesminister Kai Mykkänen (saml.).

– Det måste bli ett totalstopp på tvångsavvisningarna och Finland  måste genast säkerställa att asylprocessen igen ska bli pålitlig.  De asylsökande som inte fått en rättvis prövning på sina fall måste garanteras rätten att skicka in en ny ansökan, säger Aalto.

Pilotstudien, som publicerades 22 mars 2018, har genomförts av juridiska fakulteten vid Åbo universitet, Åbo Akademis människorättsinstitut och diskrimineringsombudsmannen. I den empiriska studien granskades 18-34-åriga irakiers asylfall, eftersom just irakier i denna ålder utgjorde den största gruppen av dem som ansökte om internationellt skydd i Finland under den granskade perioden.

– Migrationsverkets praxis och tolkningar har skärpts mellan de undersökta perioderna. De skyddssökandes rättsliga ställning ser ut att ha försvagats betydligt, och det här kan inte förklaras med de ändringar i utlänningslagen som gäller förutsättningarna för beviljandet av internationellt skydd. De sökandes profil förändrades inte på något betydande sätt mellan de två tidsperioderna, säger den ena av studiens ledare, Elina Pirjatanniemi, professor i internationell rätt vid Åbo Akademi.

Forskarna säger också att grundläggande rättigheter och rätten till liv i en rättsstat inte får vara beroende av myndigheternas allmänna tolkningslinjer och eventuell politisk och administrativ styrning, så som studiens fynd antyder.

Inrikesminister Kai Mykkänen säger i en kommentar till Yle att “studien är snäv men regeringen välkomnar ändå alla forskningar. Vi måste vara försiktiga när vi bedömer om vår flyktingprocess fungerar enligt lag och människovärderingar”.

Marcus Floman

Tre svar i riksdagen: Finlands moraliska ansvar för utvisade asylsökande

Efter att en irakisk man som nekats asyl i Finland dödades i Irak inställer sig följande fråga: Vilket är Finlands moraliska ansvar för de människor som skickas tillbaka till de livsfarliga förhållanden de flytt från? Ny Tid ställde frågan till riksdagsledamöterna Maarit Feldt-Ranta, Silvia Modig och Pirkko Mattila.

– Finland bär ett stort ansvar. Sdp:s partiledare Antti Rinne har föreslagit att Finland borde utse en oberoende utredningsperson eller tillsätta en kommitté för att se över om allt är som det borde vara. Det är viktigt att vi kan vara säkra på att vår lagstiftning och våra myndigheters agerande är hållbara med tanke på de internationella förpliktelser vi har lovat följa.

— Maarit Feldt-Ranta, sdp

– De asylbeslut som fattas måste vara opolitiska och följa internationella avtal. I dagens läge tycker jag att Finland kränker de mänskliga rättigheterna. Besluten kring om personer beviljas asyl eller inte har politiserats; våra myndigheter tycks göra landsrapporter och bedömningar som påskiner att det skulle vara tryggt för människor att återvända. Det finns politiska krafter i landet som kraftigt vill kringskära möjligheten att få asyl i Finland – och det här syns i att asylbesluten inte verkar vara baserade på mänskors nöd. Här tycker jag att Finland sviker sitt moraliska ansvar.

— Silvia Modig, Vänstern

– Vi har en skylidghet att följa med vad som sker i världen, men det är omöjligt att ha ett helt vattentätt system – det finns alltid en risk att något kan hända [efter att en person som fått avslag skickats ut ur landet].

Vi har läst om den irakiska man som fick avslag och sköts till döds i Bagdad kort efter återvändandet. Vilket ansvar har Finland för denna individs liv? 

– Vi följer lagen och de internationella avtalen, inget system är fläckfritt, vi kan inte ha fullständig kunskap om läget … Jag känner inte till detaljerna i fallet, men beslutet att inte bevilja asyl har baserats på den information som de finska myndigheterna haft. Att en människa mist sitt liv är en oerhörd mänsklig tragedi, det vill jag inte bagatellisera.

— Pirkko Mattila, Blå framtid, social- och hälsovårdsminister

Marcus Floman

Bästa bödlar

Bästa Migri, bästa regering, bästa riksdag. Bästa bödlar.

Vad ska jag skriva som inte redan skrivits? På insändarspalter, i ledare, i bloggtexter, i statusuppdateringar. Att Finland har blod på sina händer? Att regeringens asylpolitik är brutal och omänsklig? Och vad har det för betydelse att jag skriver det på ledarplats i en liten finlandssvensk vänstertidning? Med största sannolikhet kommer ingen av er att läsa den här texten. Men skriva måste jag, för alternativet är tystnad, och tystnad inför en orätt innebär alltid en potentiell acceptans.

Vi har läst om fall där människor begått eller försökt begå självmord efter avslag på asylansökan. Vi har fått ta del av Jeanette Björkqvists hårresande reportage om afrikanska kvinnor som förpassats tillbaka till ankomstlandet Italien, där de utsatts för tvångsprostitution. Vi har fått höra om den irakiska man som dödades efter utvisning från Finland eftersom hans ”oro inte var objektivt befogad”. I skrivande stund verkar det som om nästan hela Lovisa försökt resa sig som en skyddsmur mellan sju irakiska flickor och myndigheterna som vill utvisa dem.

Det är klart att det måste finnas regler och förfaranden för vem som får uppehållstillstånd i Finland, och att folk som kommer hit ska genomgå någon form av bakgrundskontroll. Det finländska samhället fungerar så bra som det gör för att myndigheterna vet vem som bor här, alla är (eller ska vara) dokumenterade och vi har ett system som förebygger brottslighet. Det är heller ingen som kräver att vi ska tillåta ”okontrollerad invandring”, och det är tröttsamt att den halmdockan ska dras fram varje gång Finlands asylförfarande kritiseras.

Men den iskalla mur av paragrafer och teknosnack som ansvariga politiker och tjänstemän levererar då tvångsutvisningarna kommer på tal är skrämmande. Ja, ja, jag vet det är diskussionsmord att dra fram nazistkortet, men ibland är det befogat. Under årtionden har Tredje rikets nationalsocialistiska förbrytare jagats och ställts inför rätta för de vidrigheter de åstadkommit. Deras unisona försvar har varit: ”Jag följde bara order. Jag gjorde bara mitt jobb.” Det är samma försvar som vi hört från Migrationsverket, som inte vill ta något moraliskt ansvar för utlämningarna – det är politikerna som dragit upp riktlinjerna; ”Jag följer bara order. Jag gör bara mitt jobb”. Ännu mer beklämmande är politikernas urskuldande, med vaga hänvisningar till att man följer internationella bestämmelser.

Men var finns det rum för hjärtat? Moralen? Normal, enkel medmänsklighet?

Hjärtat finns åtminstone hos ”Finlandsmommon” Desirée Kantola, som envist sitter och virkar vantar åt de sju irakiska flickorna i Lovisa. Sju flickor, av vilka tre är födda i Finland, och aldrig har satt sina fötter i Irak. En av dem heter Finland. Låt det sjunka in. Hur mycket glädje, hopp och tacksamhet har inte föräldrarna känt, om de valt att namnge det käraste i världen till Finland?

Det verkar som om ingen vill att de sju flickorna ska deporteras. Politikerna beklagar. Migri beklagar. Lovisa stad ställer i ett enastående prov på medmänsklighet upp för familjen. All heder till nytillträdda stadsdirektören Jan D. Oker-Blom. Lovisaborna har engagerat sig i frågan, ordnat namninsamlingar, demonstrationer och skrivit insändare. Om Zahraa, Noor, Finland och de övriga systrarna utvisas till en osäker framtid i Irak, och om någon av dem där mister livet, kan ingen påstå att de finländska myndigheterna står utan skuld. Här finns en möjlighet att agera som bödel eller som medmänniska. Någon måste sätta en stämpel på ett papper, någon måste utfärda en order. Det finns också en möjlighet att vägra.

Janne Wass
är Ny Tids chefredaktör

Idén med asylprocessen

Ida Sulin
Ida Sulin
Efter det som hände i Åbo känns det omöjligt att skriva om något annat än avvisade asylsökande. Debatten som förts efter attacken har karaktäriserats av okunskap, rädsla och en politisk strategi att använda asylsökanden som handelsvara.

En sanning med få undantag är att ingen människa som har andra möjligheter att få uppehållstillstånd ställer sig i kö för ett asylbeslut. Alltså är människorna i asylprocessen antingen skyddsbehövande, vilket närapå automatiskt betyder att de har grymma upplevelser i bagaget, eller så pass desperata att skapa ett nytt liv, att de famlar efter halmstrån.

Man måste med stort allvar se på hur alla som får avslag på sina ansökningar hanterar sin tillvaro. Ett besked som drar mattan undan det enda hopp som finns är tungt för vem som helst, men en människa som redan är på upphällningen av sina resurser kan ha mycket svårt att fungera efter det.

I debatten under de senaste dagarna har det skrikits mycket om missbruk av asylprocessen och att den infiltreras av terrorister och spioner. Och jo, i asylprocessen finns det också människor med andra intressen än uppehållstillstånd. Spioner har sänts ut bland asylsökande så länge systemet har existerat, som ett redskap för underrättelsetjänster att hålla reda på oppositionsmedlemmar och dissidenter.

Att asylprocessen skulle vara ett system för att föra in terrorister i västländer är alltså säkert realitet till viss del. Och på den punkten är det klart att också Finland måste göra allt som står i sin makt för att ta övertaget över dessa intressen.

Men vad är då alternativet? Att vi stänger asylprocessen för marockaner? Eller att vi slutar med förfarandet helt och hållet? Det, om någonting, är att låta terrorn ta makt.

Det fina med Tortyrkonventionen och den Europeiska människorättskonventionen är ju att de inte ger oss något alternativ. En människa som riskerar förföljelse, tortyr eller omänsklig behandling får inte avvisas om hen en gång tagit sig hit.

En annan lösning som presenterats är uppsamlingsläger. Utgångspunkten är att Finland sänder tillbaks dessa antingen till sina hemländer eller till det EU-land som är ansvarigt för deras ansökan. Problemet är ju att 1+1 inte blir 2 i detta sammanhang.

Alla länder går nämligen inte med på att ta emot sina avvisade landsmän, och i så fall är det litet Finland kan göra. Avvisad eller inte så kan inte en före detta asylsökande återvända till sitt hemland om hemlandet vägrar ha något med hen att göra.

I princip föreslås alltså evigt fängelse för personer som inte har rätt att vistas i Finland och inte är välkomna i sina hemländer.

I och för sig borde jag ju inte bli överraskad – efter de senaste årens lagändringar har vi gått från att vara ett land som beviljar tidsbundna uppehållstillstånd (och med dem en möjlighet att leva ett ordentligt liv) till de som väntar på att en avvisning skall verkställas, till att vara ett land som kastar ut avvisade asylsökande på gatan utan någon form av uppehållstillstånd eller samhälleliga rättigheter.

Ida Sulin
som inte längre vågar tänka på hur jag skulle klara mig som asylsökande